Sunshine reggae
Baktakts-festival
I veckan var jag på swea reggaefestival med min reggae-vän Jossi.
Vi drack öl i solskenet och snackade sommar eftersom vi inte setts på en vecka.
I parken var det gung. Vi kom lagom till Eek-a-mouse och drack ännu fler öl med Jossis kompisar Fredrik och Nancy. Vi enades om att Jimmy Cliff och Helt Off skulle bli det bästa på kvällen. Vi hade rätt om de sista. Helt Off bestående av bland andra Jason Diakté, Chords och Måns Asplund, hade nästan störst publik av alla. De var grymma med sina sköna texter på svenska till tillbakalutad roots. Jimmy Cliff däremot var en liten besvikelse. Konserten var väl bra, men den kändes så kommersiell och väldigt neon.
Jag saknade Svenska Akademien - det var ju vår årsdag.
Lunchen käkade vi hos Oskar och Viktor på Caribe Creole, nästan tillsammans med Helt off som satt vid bordet brevid. Jag åt kyckling med risotto och avocadocreme, mums. Det blev inget KB för benen och huvudet orkade inte med efter all öl och ofrivilligt cannabis-intag.
Träffade några som plankat in. Vi hade minsann betalt 450 studentpengar. Beviset: ett äkta swedenmetallband i neongult från 2005.
Eviva Espania
"Ska vi åka till det där huset i Spanien då?" en full Sofia på midsommar.
Två veckor senare gick vi upp snortidigt för att hinna med flyget 08.00 mot Palma.
Vi var givetvis väldigt förväntansfulla och fantiserade om hur huset skulle se ut, hur nära havet vi skulle bo, hur bra engelska Hermann skulle prata och så vidare. Jag var nervös som fan, då och då tänkte jag: shit det kanske var Barcelona vi skulle till. Men vi kom fram, hittade Hermans shop (Sophies daddio) och fick ett fint bemötande och en bil. Gulp. Jag har bara kört en gång sedan olyckan, vilket slutade med att jag skrek och att Alex fick fortsätta köra, och var inte helt införstådd med att jag skulle köra bil i Palma det första jag gjorde. Jag tvekade och tänkte fråga om vi kunde ta bussen, men hejdade mig när Hermann förklarade att det var 15 km till den lilla byn. Så jag satte mig i bilen och körde. Med varningsblinkersen på i 15 kilometer... var liksom ett tag sedan jag körde och kunde absolut inte fatta varför alla bilar tutade så febrilt. Men senare förstod vi.
Efter många timmar hittade vi vårt paradis, men vägen dit innebar en runda i en kloak, femton varv i en liten by, många "donde es" och två uppgivna skånskor nära till gråten mitt i allt skratt. Huset var tre våningar högt, med en jättestor trädgård, höns, insekter, pool, aloe vera, veranda, café del mar-skivor och en underbart personlig inredning. Vi körde till närmsta by och införskaffade fler buteljer vin än nödvändigt och en massa chips. Första natten var vi rädda fastän att det var en stjärnklar vacker kväll. Grannarnas hundar skällde och det lät som om att någon kröp i buskarna. Dagen efter träffade vi vårt husdjur Lizzardo för första gången.
Sophies pappa Hermann tipsade oss om en massa bra platser att besöka under vår tripp så redan dagen efter åkte vi till en marknad för att köpa frukt och grönsaker, handväskor, klänningar och skor. Sofia snackade gymnasie-spanska och jag körde på med min italienska även om alla svarade nej när jag frågade om de förstod italiano - mycket duktiga på att kommunicera tyckte vi om oss själva.
Vi samlade vuxenpoäng var dag, tittade på fina vyer, drack mycket vatten, var inte as-nitade jämt, planerade och använde sol-faktor. Och givetvis drack vi vin och snackade, ojojoj vad vi hann prata mycket under veckan, och sjunga för ett tag funkade inte bilradion. Och när den funkade sjöng vi lika mycket då till "los quarentas principales".
Vi åkte till Formentor, Valldemossa, Es Trenc, Arrenal, Palma, Santa Maria, Inca och Alcudia och hann se både städer och stränder, byar och bergstoppar. En dag körde vi 7 km kringelikrok för att till sist hamna i en liten by som hette Valldemossa och var sagolik med sina klippor och en charmig fisk-restaurang. Men idyllen sprack då vi inte fick gå in på restaurangen för att vi hade "too little on". Pinsamt!
En kväll körde vi in till Palma town och åt på en fin italiensk restaurang. Sedan sjöng vi spansk karaoke och gick på en av stadens största nattklubbar där utklädda tjejer stötte på gästerna. Vi såg ett sällskap där alla tjejerna hade röda tighta stuprör. Det var det närmsta svensk charter vi kom på vår semester och det var skönt. Kvällen i Palma slutade med att vi sov i bilen, ihoptryckta och trötta. Vaknade dagen efter av att någon stod och tittade på oss genom rutan... Sofia var fullt övertygad om att hon blivit drogad efter att hon gått vilse efter att hon gått på toaletten på ett café över gatan. Jag tror bara att hon var megabakis. Det var i alla fall jag. Vi gick några promenader längs med marinan och jag visade båtar som påminde om KIRING och skepp som påminde om Crystal Symphony. Vi var precis så skabbiga och trötta som vi såg ut så vi beslöt oss för att ta bilen och köra hem till casa paradiso. Men bilbatteriet var dött. Jag påstod att det var lugnt och att alla har såna där startkablar i sina bilar. Yeah right-inte i Spanien! Två timmar senare hade vi fortfarande inte träffat någon med startkabel. Så en spanjor i mini-kalsonger fick för sig att han skulle putta igång bilen. Vi tittade förtjust på, istället för att kanske hjälpa till, och blev besvikna när hans insats lämnade oss tillbaka på ruta ett igen. Efter ett panikutbrott av Sofia som handlade om att vi aldrig skulle komma hem och att vi skulle få sova i bilen igen kom en räddande engelsman med startkablar och dunkade liv i bilen på mindre en minut. Och iväg for vi för att en halvtimme senare åka förbi samma ställe igen eftersom vi inte hittade ut ur staden, mio dio!
Sista kvällen satt vi på altanen och summerade våra sex dagar på Mallorca med orden underbart, fantastiskt, roligt och spännande. Vi funderade ett tag på att stanna kvar och skita i allting hemma, bara en vecka till utan sms, måsten, väckarklockor och jobb. Men så kom jag på att jag skulle på reggaefestival och Sofia kom ihåg att hon har ett företag att sköta hemma. Men nästa år vill vi gärna dit igen, och nästa år, och nästa år.
Adios och tusen tack till Sofian min - det behövde vi!
Vi var riktigt old school och hade vanlig kamera så det kommer tyvärr inga bilder.
Två veckor senare gick vi upp snortidigt för att hinna med flyget 08.00 mot Palma.
Vi var givetvis väldigt förväntansfulla och fantiserade om hur huset skulle se ut, hur nära havet vi skulle bo, hur bra engelska Hermann skulle prata och så vidare. Jag var nervös som fan, då och då tänkte jag: shit det kanske var Barcelona vi skulle till. Men vi kom fram, hittade Hermans shop (Sophies daddio) och fick ett fint bemötande och en bil. Gulp. Jag har bara kört en gång sedan olyckan, vilket slutade med att jag skrek och att Alex fick fortsätta köra, och var inte helt införstådd med att jag skulle köra bil i Palma det första jag gjorde. Jag tvekade och tänkte fråga om vi kunde ta bussen, men hejdade mig när Hermann förklarade att det var 15 km till den lilla byn. Så jag satte mig i bilen och körde. Med varningsblinkersen på i 15 kilometer... var liksom ett tag sedan jag körde och kunde absolut inte fatta varför alla bilar tutade så febrilt. Men senare förstod vi.
Efter många timmar hittade vi vårt paradis, men vägen dit innebar en runda i en kloak, femton varv i en liten by, många "donde es" och två uppgivna skånskor nära till gråten mitt i allt skratt. Huset var tre våningar högt, med en jättestor trädgård, höns, insekter, pool, aloe vera, veranda, café del mar-skivor och en underbart personlig inredning. Vi körde till närmsta by och införskaffade fler buteljer vin än nödvändigt och en massa chips. Första natten var vi rädda fastän att det var en stjärnklar vacker kväll. Grannarnas hundar skällde och det lät som om att någon kröp i buskarna. Dagen efter träffade vi vårt husdjur Lizzardo för första gången.
Sophies pappa Hermann tipsade oss om en massa bra platser att besöka under vår tripp så redan dagen efter åkte vi till en marknad för att köpa frukt och grönsaker, handväskor, klänningar och skor. Sofia snackade gymnasie-spanska och jag körde på med min italienska även om alla svarade nej när jag frågade om de förstod italiano - mycket duktiga på att kommunicera tyckte vi om oss själva.
Vi samlade vuxenpoäng var dag, tittade på fina vyer, drack mycket vatten, var inte as-nitade jämt, planerade och använde sol-faktor. Och givetvis drack vi vin och snackade, ojojoj vad vi hann prata mycket under veckan, och sjunga för ett tag funkade inte bilradion. Och när den funkade sjöng vi lika mycket då till "los quarentas principales".
Vi åkte till Formentor, Valldemossa, Es Trenc, Arrenal, Palma, Santa Maria, Inca och Alcudia och hann se både städer och stränder, byar och bergstoppar. En dag körde vi 7 km kringelikrok för att till sist hamna i en liten by som hette Valldemossa och var sagolik med sina klippor och en charmig fisk-restaurang. Men idyllen sprack då vi inte fick gå in på restaurangen för att vi hade "too little on". Pinsamt!
En kväll körde vi in till Palma town och åt på en fin italiensk restaurang. Sedan sjöng vi spansk karaoke och gick på en av stadens största nattklubbar där utklädda tjejer stötte på gästerna. Vi såg ett sällskap där alla tjejerna hade röda tighta stuprör. Det var det närmsta svensk charter vi kom på vår semester och det var skönt. Kvällen i Palma slutade med att vi sov i bilen, ihoptryckta och trötta. Vaknade dagen efter av att någon stod och tittade på oss genom rutan... Sofia var fullt övertygad om att hon blivit drogad efter att hon gått vilse efter att hon gått på toaletten på ett café över gatan. Jag tror bara att hon var megabakis. Det var i alla fall jag. Vi gick några promenader längs med marinan och jag visade båtar som påminde om KIRING och skepp som påminde om Crystal Symphony. Vi var precis så skabbiga och trötta som vi såg ut så vi beslöt oss för att ta bilen och köra hem till casa paradiso. Men bilbatteriet var dött. Jag påstod att det var lugnt och att alla har såna där startkablar i sina bilar. Yeah right-inte i Spanien! Två timmar senare hade vi fortfarande inte träffat någon med startkabel. Så en spanjor i mini-kalsonger fick för sig att han skulle putta igång bilen. Vi tittade förtjust på, istället för att kanske hjälpa till, och blev besvikna när hans insats lämnade oss tillbaka på ruta ett igen. Efter ett panikutbrott av Sofia som handlade om att vi aldrig skulle komma hem och att vi skulle få sova i bilen igen kom en räddande engelsman med startkablar och dunkade liv i bilen på mindre en minut. Och iväg for vi för att en halvtimme senare åka förbi samma ställe igen eftersom vi inte hittade ut ur staden, mio dio!
Sista kvällen satt vi på altanen och summerade våra sex dagar på Mallorca med orden underbart, fantastiskt, roligt och spännande. Vi funderade ett tag på att stanna kvar och skita i allting hemma, bara en vecka till utan sms, måsten, väckarklockor och jobb. Men så kom jag på att jag skulle på reggaefestival och Sofia kom ihåg att hon har ett företag att sköta hemma. Men nästa år vill vi gärna dit igen, och nästa år, och nästa år.
Adios och tusen tack till Sofian min - det behövde vi!
Vi var riktigt old school och hade vanlig kamera så det kommer tyvärr inga bilder.
Donde es la fucking casa
"1,5 mil från Palma, i tredje gatan till vänster ligger palatset.
Det finns tyvärr ingen adress, men ni ser det. Stort vitt hus med earthroad utanför."
SEX timmar senare och åtskilliga u-turns och "donde es..." hittade vi vårt roströda hus med rött staket inte alls i tredje gatan. Men oh så fint! El paradiso även kallat. Jag vill fortfarande vara där.
Barfotafolk
Hola!
Riccardo som äger huset, och som jag lärde känna innan Sophie kom till KIRING och de blev kära och gifte sig och skaffade barn, ringde igår för att checka av läget. Då äntligen kunde jag pusta ut. För om jag ska erkänna en sak så har resedetaljerna inte varit helt hundra. Det jag visste var att vi fick bo där och att Sophies pappas om jobbar i hamnen i Palma hade nycklarna. När vi kollade upp hamnen var den ganska stor och rymde många pappor. Men igår fick vi rätsida på alla funderingar. Huset ligger i en liten by 20 minuter från havet. Vi har egen pool, bil och altan. Vädret är underbart och Riccardo sa "you will love it Tess". Det känns verkligen så. När vi var hemma hos Sophie på den vackra sidan av Ibiza älskade jag det och jag tror inte att de skulle flytta till något mindre bra.
Idag ska jag packa, skicka min reggae-krönika till nästa Groove, bränna skivor och dricka vin med Sofia.
Imorgon vid denna tiden är vi där - i barfotafolkets paradis. Och kanske, kanske blir det en tur till Café del mar på Ibiza för att se om Jose Padilla hänger där fortfarande.
Puss puss, vi ses om en vecka
Sofias Anton
Anton heter han och är lång, trevlig och ung. Och nybliven pojkvän till Sofia.
Idag träffade jag honom för första gången. Det var roligt att se hur hur kära de är i varandra. De kändes som 15 bast, vilket iofs kan ha att göra med att Anton är ganska ung. De var sådär fnittriga och fåniga som man var då. Sofia välte ut ett pennställ coh snubblade på orden och Anton svettades av nervositet. Och jag som ställde till allt blev också nervös. Usch vad härligt med förälskelser - jag får gåshud.
Anton önskade oss en trevlig resa och sa oroligt "ta hand om varandra". Veckan innan sa han "jag önskar dig nåtnåt" till Sofia. Sofia fick spel och började darra och blev nästan arg. "Jag älskar dig" hade hon hört. Och jag kan tillägga att de bara träffats i en månad.
Anton hade av en slump tittat i ett av Sofias fotoalbum från för länge sedan. Och där fanns vi - Tess och Sofia i Faliraki sommaren 2000. Jag hade tagit studenten och åkt till Rhodos med Soffan för att jobba. Sofia hade gjort slut med sin kille och kom på besök en vecka. Bilden togs när vi druckit en liter drink med en-meters sugrör och "vilade" oss på dansgolvet. Bland fotona fanns Sofias span iförd cowboyhatt som vi tyckte liknade Ronan Keating. "Oj, det ser vilt ut" hade Anton sagt och Sofia intygade om att det skulle bli en lugnare resa denna gången. Stackars kille. Det var ju då. Sådär skulle vi aldrig bete oss nu!
tjitjing
Pengar, denaro, cash, dolares, kalla det va fan du vill.
Jag hatar pengar, eller mer kanske att vara utan.
Jag hatar pengar, eller mer kanske att vara utan.
Tull tull
Gissa vad det kostar att skaffa sig ett rosa tillfälligt pass!
Hemma bäst
Malmö är fantastiskt
Det säger jag som inte bor här längre. Mina vänner håller inte med samstämt. Jag tror att det kräver att man rest en bit härifrån - kanske bara till Eskilstuna - för att kunna uppskatta det vackra hemma.
Jag har tagit det lugnt sen jag kom hem i början av veckan.
Har smygit upp tidigt om mornarna och hämtat tidningen för att sen läsa den i trädgården i tystnaden. Jag har cyklat fram och tillbaka mellan stan och casa mamma och har redan sjuk träningsvärk i rumpan. Har druckit öl med Jossi och Soffan och planerat sommaren. Har även käkat på Nyhavn med Sofia och snackat minnen.
Hemma bygger Åke och Fingal pool så lagom till att jag kommer hem från Spanien finns där en oas att svalka sig i. Spanien blir av, men "bara" i en vecka. Vi bokade biljetterna idag och har snackat sol och saltvatten hela dagen. Mitt i allt kom jag att tänka på Tom Jones som är en båtvän till mig som är kapten på en yacht - i Palma! Har precis mailat honom och hoppas på att han är där nästa vecka.
Har jobbat 10-timmars pass på BIK BOK i stan, och har tyckt att det varit skitkul då hälften av kunderna är turister och resten bara är trevliga och jävligt köpsugna. Tjejerna i butiken är helsköna och extremt tacksamma över min närvaro (de får ju semester). Helt plötsligt vill de att jag ska jobba var dag, men jag sa som det var att jag är här för att koppla av...
Min bok är en dröm som jag burit med mig länge och påbörjat många gånger. Inget säger att jag kommer bli klar med något denna sommaren, men däremot har jag tid, tankar och en jäkla skrivlust. Det är bara att hålla ut. Ni lär ju märka när den blir klar hehe...
Nu ska jag cykla hemåt, sitter på biblioteket just nu.
Simma lugnt!
Saknar din närhet Alex och våra oändliga konversationer. Hur ska jag klara mig utan dig?
Det säger jag som inte bor här längre. Mina vänner håller inte med samstämt. Jag tror att det kräver att man rest en bit härifrån - kanske bara till Eskilstuna - för att kunna uppskatta det vackra hemma.
Jag har tagit det lugnt sen jag kom hem i början av veckan.
Har smygit upp tidigt om mornarna och hämtat tidningen för att sen läsa den i trädgården i tystnaden. Jag har cyklat fram och tillbaka mellan stan och casa mamma och har redan sjuk träningsvärk i rumpan. Har druckit öl med Jossi och Soffan och planerat sommaren. Har även käkat på Nyhavn med Sofia och snackat minnen.
Hemma bygger Åke och Fingal pool så lagom till att jag kommer hem från Spanien finns där en oas att svalka sig i. Spanien blir av, men "bara" i en vecka. Vi bokade biljetterna idag och har snackat sol och saltvatten hela dagen. Mitt i allt kom jag att tänka på Tom Jones som är en båtvän till mig som är kapten på en yacht - i Palma! Har precis mailat honom och hoppas på att han är där nästa vecka.
Har jobbat 10-timmars pass på BIK BOK i stan, och har tyckt att det varit skitkul då hälften av kunderna är turister och resten bara är trevliga och jävligt köpsugna. Tjejerna i butiken är helsköna och extremt tacksamma över min närvaro (de får ju semester). Helt plötsligt vill de att jag ska jobba var dag, men jag sa som det var att jag är här för att koppla av...
Min bok är en dröm som jag burit med mig länge och påbörjat många gånger. Inget säger att jag kommer bli klar med något denna sommaren, men däremot har jag tid, tankar och en jäkla skrivlust. Det är bara att hålla ut. Ni lär ju märka när den blir klar hehe...
Nu ska jag cykla hemåt, sitter på biblioteket just nu.
Simma lugnt!
Saknar din närhet Alex och våra oändliga konversationer. Hur ska jag klara mig utan dig?
Herrå E-tuna
Malmö here I come. Om några timmar sätter jag mig på tåget hem för sommaren. Hade en väldigt trevlig avslutning på Johannas födelsedagsfest igår. Åt tårta, snackade en massa och kom fram till att vi ska lära känna varandra på nytt nästa termin. Jag och Johanna då, men det finns fler jag vill lära känna igen.
Det känns faktiskt som om att mitt liv startar litegrann på nytt just nu. Min tid på kåren har verkligen varit lärorik, men oj vad den tagit på mitt förhållande, mina krafter och oj vad den dödat allt mitt engagemang och min kreativitet. Utan Alex på jobb hade de här 4 månaderna varit nästintill olidliga, men tack vare Alexen har det varit helt okej. Kommer behöva lite tid för reflektion och att bara vara ett tag innan jag blir Tess igen. Och när jag väl är det händer det sjukt mycket kul.
Tess juli-augusti:
slappa, Spanien med tjejerna, Swea reggaefestival, frilansjobb, Köpenhamn, la familia, Yngsjö med Svenssons, BIK BOK Malmö, vänner, ett och annat besök uppifrån, Friskis, havet, möllan, köra bil, Caribe Creol, Corona och grillat
Drömmar juli-augusti
skriva bok, bestämma mig om framtiden, hitta det där
4 timmar kvar, känns tomt i kroppen redan A!
Go Retro
Go Retro har äntligen kommit ut.
Detta är den absolut snyggaste och bästa tidning jag har blivit publicerad i hittills.
Jag har dels stylat Sarah som pryder framsidan, men jag har även med min guide till designbutikerna kring Davidshallstorg i Malmö. Martin och Jessica är med på varsin halvsida. Och ja, jag är riktigt stolt!
Tidningen trycktes i 7000 x och kommer spridas till branschfolk.
I nästa nummer ska jag skriva om dansk design. Ansvarar för att de sydligare breddgraderna blir representerade i tidningen. Blir ju så lätt att det blir stockholmskoncentrerat annars.
Grattis till Peter M som fått sin dröm förverkligad!
Tillstånd: feber
Ute skiner solen och inne svettas jag
Var ute med tjejerna igår på Grappa och åt och snackade. Hade jättetrevligt. Men plötsligt mådde jag jätteilla och kunde inte äta en tugga mer av pizzan. Senare fick jag rejäl frossa och kunde inte dricka av mitt vin. Kände mig lite taskig mot Marican som jag tvingat med ut på en kväll på stan, men lovade att gottgöra när jag var tvungen att masa mig hemåt redan halv elva. Så party blev det.
Hela natten pratade jag i sömnen i febern och vaknade med ont överallt. Nu är jag som i en dimma och har ingen ork i kroppen.
Antar att det handlar om att jag hade för lite kläder på mig häromdagen då alla påpekade att det såg kallt ut med klänning och tights och regnet öste ner. Men det handlar nog också om att jag slappnar av mer och mer. Imorgon är sista dagen som jag behöver svara "Mälardalens Studentkår - det är Therese" femton gånger om dagen och det är skönt. Jag och Ida har haft överlämning i snart två veckor och det känns som om att hon är en fulländad efterträdare.
Idag är det avslutning i Västerås med kårgänget, men även om det låter trist så är det ganska skönt att vara hemma, förutom febern då.
Var ute med tjejerna igår på Grappa och åt och snackade. Hade jättetrevligt. Men plötsligt mådde jag jätteilla och kunde inte äta en tugga mer av pizzan. Senare fick jag rejäl frossa och kunde inte dricka av mitt vin. Kände mig lite taskig mot Marican som jag tvingat med ut på en kväll på stan, men lovade att gottgöra när jag var tvungen att masa mig hemåt redan halv elva. Så party blev det.
Hela natten pratade jag i sömnen i febern och vaknade med ont överallt. Nu är jag som i en dimma och har ingen ork i kroppen.
Antar att det handlar om att jag hade för lite kläder på mig häromdagen då alla påpekade att det såg kallt ut med klänning och tights och regnet öste ner. Men det handlar nog också om att jag slappnar av mer och mer. Imorgon är sista dagen som jag behöver svara "Mälardalens Studentkår - det är Therese" femton gånger om dagen och det är skönt. Jag och Ida har haft överlämning i snart två veckor och det känns som om att hon är en fulländad efterträdare.
Idag är det avslutning i Västerås med kårgänget, men även om det låter trist så är det ganska skönt att vara hemma, förutom febern då.
Fredagar?
Klubb Gung även nästa termin?
Om det blir så eller inte ska jag och Micke fundera över i några veckor (d e inte M på bilden). Eventuellt ska klubben isåfall läggas på fredagar och vara mer gå-utigt.
Spontant känner jag att det vore assynd att inte fortsätta eftersom det är mitt koncept, min dröm och litegrann jätteballt att det funkat i ett år.
Samtidigt känner jag att jag nästa termin kanske bara ska vara studenten Tess.Gå på allt kul, dricka öl utan ansvar och inte behöva engagera mig i allt och försumma mina vänner med den ständiga tidsbristen som engagemangsdjävulen bidrar till.
Samtidigt som det nu ryktas om möjlighet att kunna ta dit lite balla band. Ska göra en lista med Micke. Första och största grejen är ju om vi får betalt nästa termin eller inte, speciellt eftersom en fredag inkräktar lite mer på ledigheten än onsdagar.
Vad tycker du kloka blogg- och Gungbesökare?
Om det blir så eller inte ska jag och Micke fundera över i några veckor (d e inte M på bilden). Eventuellt ska klubben isåfall läggas på fredagar och vara mer gå-utigt.
Spontant känner jag att det vore assynd att inte fortsätta eftersom det är mitt koncept, min dröm och litegrann jätteballt att det funkat i ett år.
Samtidigt känner jag att jag nästa termin kanske bara ska vara studenten Tess.Gå på allt kul, dricka öl utan ansvar och inte behöva engagera mig i allt och försumma mina vänner med den ständiga tidsbristen som engagemangsdjävulen bidrar till.
Samtidigt som det nu ryktas om möjlighet att kunna ta dit lite balla band. Ska göra en lista med Micke. Första och största grejen är ju om vi får betalt nästa termin eller inte, speciellt eftersom en fredag inkräktar lite mer på ledigheten än onsdagar.
Vad tycker du kloka blogg- och Gungbesökare?
Midsommar 2006
Att ha fest vs att gå på fest
Midsommarstången innan dansen nästan välte den.
Bästa kompisen och kusinen. Måns drack minsann öl hela kvällen.
Helena ( i krans) hade sytt sin fina rosa klännig själv.
"Skål" sa Björn efter att han och hans två kompisar framfört en sång.
Senare på kvällen strulade Jessica med honom trots babyfjunen...
Åkes lag vann första tävlingen i 5-kampen - grodtävlingen. Jesscia fick öl i håret
Inge och Kristin kunde det där med att spotta grodor.
Angelica var lekledare.
Midsommarstången innan dansen nästan välte den.
Bästa kompisen och kusinen. Måns drack minsann öl hela kvällen.
Helena ( i krans) hade sytt sin fina rosa klännig själv.
"Skål" sa Björn efter att han och hans två kompisar framfört en sång.
Senare på kvällen strulade Jessica med honom trots babyfjunen...
Åkes lag vann första tävlingen i 5-kampen - grodtävlingen. Jesscia fick öl i håret
Inge och Kristin kunde det där med att spotta grodor.
Angelica var lekledare.
Mamma ville inte fastna på kort.
Världens bästa fest blev det trots att vi var beroende av vädret, levererade skålar, två plattor att koka potatis till 36 pers på, m.m.
Det var mammas och Åkes 100-års fest + midsommar. Döttrarna hjälpte till så att vi nästan svimmade och lilla mamma var nervös över alla bitar som skulle falla på plats. Och när gästerna kom gjorde bitarna just det, föll på plats. Vi hade 5-kamp, lekte frågesport, sjöng snapsvisor och åt en jäkla massa. Jag, Måns, Sofia och Thomas försökte överrösta alla med ett nummer av El toro (Frasse & Tobbes bästa låt). Alla hade trevligt och verandan blev plötsligt dansgolv. Yngligarna försvann, men kom tillbaka med kompisar för att det var så kul hos oss. Mamma hade blommor i håret och var så vacker.
Jag hade Sofia där, och Jessica och Angelica hade med sina polare som är jättetrevliga. Hela kalaset slutade med att vi vid tre drog in till stan och gick på svartklubb, iförda blommiga klänningar. Kontrastrikt och ganska komiskt, och kul som bara den. Gick barfota hem genom stan vid 6 på morgonen. Vilken kväll!
Vaknade nöjd med ett bakisflin på läpparna. En fulländad midsommar helt enkelt.
Lycka
Lycka är att få ett mail med texten:
Det finns ett hus på Palma som du kan spendera sommaren i. Det finns bil, pool, solsken och lata dagar. Bara ring innan du kommer. Enda kruxet – inga hundar i huset.
Lycka eller är det tur kanske? I vilket fall så räkna med mig Sophie.
Det finns ett hus på Palma som du kan spendera sommaren i. Det finns bil, pool, solsken och lata dagar. Bara ring innan du kommer. Enda kruxet – inga hundar i huset.
Lycka eller är det tur kanske? I vilket fall så räkna med mig Sophie.
Crystal Stockholm
På detta fantastiska skepp befinner sig vår kompis Chris från Las Vegas.
Imorgon kommer skeppet till frihamnen i Stockholm för att stanna till fredag.
Maria, jag, Hanna och hennes kompis Marica är uppskrivna som gäster och ska för första gången gå ombord som privatpersoner och inte som stewardesser. Det ska bli så grymt roligt. Maria och jag bubblade nästan över igår när vi pratade om alla minnen från båten. Vi arbetade ombord i fem och en halv månad och slet häcken av oss samtidigt som vi fick uppleva de mest exklusiva, exotiska och fattigaste delarna av världen.
Vi jobbade på Crystal Harmony som då ingick i den 6-stjärninga Crystalkoncernen, men då skeppet blivit sålt hoppas vi nu på att många av våra kompisar blivit förflyttade till Crystal Serenity istället. Det ska bli så fantastiskt att få hälsa på alla dem som jag trodde att jag aldrig mer skulle få se när jag tog farväl i San Fransisco för nästan exakt 2 år sedan. Med stor säkerhet kommer Nervin, vår piccolo från Filippinerna vara kvar, och Petra har tydligen blivit housekeeping officer. Och vem vet vem mer skeppet kommer lastat med...
Som gäst får man vistas i alla områden så vi ska minsann vara mycket i guestarea, men även ta en sväng ner till crewbar där drinkarna kostar "one dolla". Som tur är vill Chris se fotbollen så vi ska ta honom och hans vänner till en restaurang för att se på fotbollen på kvällen för att senare festa i riktig Crystal-anda.
På fredag är det sail-away till Frankie-boy och vi kommer säkert gråta allihop.
Fotboll, skräck och bartömning
Tisdag idag. Skräckfilmsmåndag igår.
Såg The Grudge 2 med tjejerna hemma hos Marika. Ettan såg vi hos Sandra ute på landet och vågade ju knappt åka hem. Denna gången fick vi bara tag på den japanska varianten och tänkte att den nog skulle vara mindre läskig, men oj vad fel vi hade. Som följd av detta dumma påhitt vågar jag nu inte många saker, som att 1) köra bil 2) gå i trappor 3) sova 4) bli gravid 5) tvätta. Sistnämda fick lida mest igår då jag för en gångs skull hade tvättid. Jag och Rose som mest satt bakom kuddar hela filmen, bestämde att vi nästa gång ska se en fånigt romantisk komedi med Adam Sandler. Så det så!
Helgen var förresten jättekul!
På fredan firade vi Annikan en massa. Jag, Eve och Annika åt sushi-lunch och tjejerna spanade på servitören. På festen åt vi pastasallad, drack vin och det var jättetrevligt att snacka med alla klasskompisarna som jag nog inte träffat mer än en handfull gånger under de här 3 månaderna som informatör. Lagom till att vinet började slå till stack vi till Lotus för att dansa till Dogges rytmer. Var bara vi på dansgolvet, men det gjorde ingenting. Maja och jag fastnade på idol-bild med Dogge. Maja hade tydligen varit kär i honom sedan hon var liten.
Fotboll och bartömning
På lördan var jag jätteseg, men väcktes av ett telefonsamtal från en glad StockholmsMaria. Roomisarna fikade i köket sedan fick jag pallra mig till BIK BOK för att jobba mina två timmar medan resten av Sverige peppade inför matchen. Och matchen den såg jag hos Micke och på Kåren, iklädd en Sverige-tröja och med ett ganska besviket leende på mina läppar. Alex, Micke och jag var tvugna att gå ifrån Kåren så besvikna vi blev på resultatet 0-0. La oss i parken istället och drack Corona för att senare sticka till 2:an på förfest. Eriken var där och det var på tiden vi träffades ordentligt.
På bartömningen var det fullt ös. Många klagade på coverbandet och musiken, på att det var för dyrt att få komma in, att det tog för lång tid i baren. Men jag tyckte att det var precis perfekt. Lagom med folk, varierad musik, tillräckligt många dansgolv för att byta om det blev kasst, billig öl och ett jäkla järngäng som jobbade gratis. Mycket av den avslagna stämningen kan ju ha berott på dagens antiklimax, men jag blev ändå så less på folk som har så lätt för att klaga. Speciellt när jag jobbar med de som får slita häcken av sig för att vi ska supa och ha kul.
Bakissöndag
Kakas pasta, en filt och solsken – wunderbart! Började läsa I huvudet på Tony Parsons och fastnade totalt. För en stund infann sig sommarlovskänslan, och med all rätt, förutom att det är 17 dagar kvar. Mamma ringde från Bali och rapporterade att hon ridit på elefant och badat med delfiner, och att fotbollsfantasten Åke var besviken.
På kvällen grillade jag och Alex för andra gången i sommar och tittade sen på Titanic.
Såg The Grudge 2 med tjejerna hemma hos Marika. Ettan såg vi hos Sandra ute på landet och vågade ju knappt åka hem. Denna gången fick vi bara tag på den japanska varianten och tänkte att den nog skulle vara mindre läskig, men oj vad fel vi hade. Som följd av detta dumma påhitt vågar jag nu inte många saker, som att 1) köra bil 2) gå i trappor 3) sova 4) bli gravid 5) tvätta. Sistnämda fick lida mest igår då jag för en gångs skull hade tvättid. Jag och Rose som mest satt bakom kuddar hela filmen, bestämde att vi nästa gång ska se en fånigt romantisk komedi med Adam Sandler. Så det så!
Helgen var förresten jättekul!
På fredan firade vi Annikan en massa. Jag, Eve och Annika åt sushi-lunch och tjejerna spanade på servitören. På festen åt vi pastasallad, drack vin och det var jättetrevligt att snacka med alla klasskompisarna som jag nog inte träffat mer än en handfull gånger under de här 3 månaderna som informatör. Lagom till att vinet började slå till stack vi till Lotus för att dansa till Dogges rytmer. Var bara vi på dansgolvet, men det gjorde ingenting. Maja och jag fastnade på idol-bild med Dogge. Maja hade tydligen varit kär i honom sedan hon var liten.
Fotboll och bartömning
På lördan var jag jätteseg, men väcktes av ett telefonsamtal från en glad StockholmsMaria. Roomisarna fikade i köket sedan fick jag pallra mig till BIK BOK för att jobba mina två timmar medan resten av Sverige peppade inför matchen. Och matchen den såg jag hos Micke och på Kåren, iklädd en Sverige-tröja och med ett ganska besviket leende på mina läppar. Alex, Micke och jag var tvugna att gå ifrån Kåren så besvikna vi blev på resultatet 0-0. La oss i parken istället och drack Corona för att senare sticka till 2:an på förfest. Eriken var där och det var på tiden vi träffades ordentligt.
På bartömningen var det fullt ös. Många klagade på coverbandet och musiken, på att det var för dyrt att få komma in, att det tog för lång tid i baren. Men jag tyckte att det var precis perfekt. Lagom med folk, varierad musik, tillräckligt många dansgolv för att byta om det blev kasst, billig öl och ett jäkla järngäng som jobbade gratis. Mycket av den avslagna stämningen kan ju ha berott på dagens antiklimax, men jag blev ändå så less på folk som har så lätt för att klaga. Speciellt när jag jobbar med de som får slita häcken av sig för att vi ska supa och ha kul.
Bakissöndag
Kakas pasta, en filt och solsken – wunderbart! Började läsa I huvudet på Tony Parsons och fastnade totalt. För en stund infann sig sommarlovskänslan, och med all rätt, förutom att det är 17 dagar kvar. Mamma ringde från Bali och rapporterade att hon ridit på elefant och badat med delfiner, och att fotbollsfantasten Åke var besviken.
På kvällen grillade jag och Alex för andra gången i sommar och tittade sen på Titanic.
Hihi
Eriks okunskap i frågan om att Skåne tillhört Sverige sedan 1500-talet framkom i Eskilstuna-Kuriren idag.
På frågan om det fanns många olika nationaliteter i stan svarade Mr Hennerdal att det mest var skåningarna som märktes.
På frågan om det fanns många olika nationaliteter i stan svarade Mr Hennerdal att det mest var skåningarna som märktes.
Kick in -Kick out
Såhär kul kan man ha det när man ska kickas ut från Kåren.
Roligare ändå blev det med gratis cider och grillkorv.
Dick Diamond
Så snurrig världen är...
Johan på Kåren fick ett mail från Dick Diamond som gärna ville spela på Kåren. De hänvisade till min recension i Groove. När Johan såg mitt namn under recensionen fattade han ingenting eftersom han inte visste att jag skriver för dem.
Efter en stunds klurande svarade Johan att det gick jättebra och att Tess satt i rummet brevid. Så med lite tur kommer det spelas schysst reggae på Kåren nästa termin. Vilket sammanträffande.
Johan på Kåren fick ett mail från Dick Diamond som gärna ville spela på Kåren. De hänvisade till min recension i Groove. När Johan såg mitt namn under recensionen fattade han ingenting eftersom han inte visste att jag skriver för dem.
Efter en stunds klurande svarade Johan att det gick jättebra och att Tess satt i rummet brevid. Så med lite tur kommer det spelas schysst reggae på Kåren nästa termin. Vilket sammanträffande.
Annikan
Grattis Annikan som fyller 30 år idag! Ursäkta vår kraxiga sång imorse.
En Magnus till dig på din dag! Ikväll blir det party hemma hos oss, tjohoooo!
