Therese Ahlberg

Hej!

Måndag kväll åker jag till min ungdoms Yngsjö som ligger vid Åhus och Hanöbukten. Här har jag lekt många somrar och spenderat mer tid under vattnet än över ytan. Mormor, Måns, Boddan och Thomas lever där under somrarna och det känns skönt att vara på väg dit snart. Jag förväntar mig x antal timmar på studsmattan, minst en tur till Åhus och många "beställ 2 - få 4 kulors"-glassar. Jag stannar till torsdag.

Imorgonkväll ska tydligen Timbuktu uppträda på en poesiafton där - tror nog att jag måste gå.

E hemma igen efter en svängom i Halmstad igår.
Maria och Fredrik kom hit i fredags på ett spontant besök efter att de spenderat dagen hos Jeanette i Kobenhavn. Vi drack öl i trädgården och åt lite snacks innan vi åkte in till Caribe för att äta karibiskt. Sen drog vi till lilla torg för att dricka drink och visa Fredrik lite av Malmö. Det blev bara lite eftersom vi alla var trötta och kom fram till att jag skule följa med dem upp till Halmstad dagen efter. 

I Halmstad var det inte solsken när vi var på stranden, men det blev solsken lagom till att vi hade packat ihop oss och satt i bilen på väg in till stan. Marias föräldrar är supercoola och bor i en riktigt läcker våning med utsikt över torget - the place to be in Halmstad. I och med att Marias brorsa och hans flickvän Anna jobbar på torget både åt och drack vi billigt och gott. Jag hittade till min lycka Red Stripe, som jag inte sett någon annanstans än på Klubb Gung annars - njöt! På kvällen kom flickvännen Anna hem till Marias föräldrar, som var på bröllop, och vi satt på ballkongen och drack goda drinkar. Det är så härligt att festa med bartenders så att man får dricka annat än plain bira och vitt vin - Anna kunde sin grej.

Vid tio drog vi ner på torget för att dricka ännu mer drinkar och för att kissa revir runt torget ( det var hutlösa köer till damtoaletterna). Linda kom och satt med oss och vi sjöng Eviva Cohones, efter att vi fått höra historien om det mytomspunna Cohoneståget som startats av Markus and friends. Vi gick till Lilla Helwetet och ett till ställe och dansade järnet. Hittade till slut en toalett, med rosor instuckna i väggarna. Drack lite till, köpte korv och gick hem. Vaknade idag ganska pigg, med mycket huvudvärk. Maja var det värre med. Hon hade en av sina kända bakfyllor och låg mest på rummet sitt. Freddan tog hand om mig och vid tre körde Majas föräldrar mig till tåget. 

Tågresan var riktigt rolig. Jag hamnade brevid en kvinna från Australien som nog inte hade fått prata på länge. Vi diskuterade svenska mäns akuta brist på gentlemannaskap och hur Cairns kustremsa var vackrare förr. Sedan hjälpte jag henne av tåget och visade henne rätt spår mot Köpenhamn. Och så sa vi artigt  "Thank you" och jag gick hem till mamma och Åke. På vägen upptäckte jag en swimmingpool vid Möllan, och till min glädje hade afrikanerna en trum-session även idag. När jag kom hem satt mamma i trädgården, trött efter Sveas flytt.

Baktakts-festival

I veckan var jag på swea reggaefestival med min reggae-vän Jossi.
Vi drack öl i solskenet och snackade sommar eftersom vi inte setts på en vecka.
I parken var det gung. Vi kom lagom till Eek-a-mouse och drack ännu fler öl med Jossis kompisar Fredrik och Nancy. Vi enades om att Jimmy Cliff och Helt Off skulle bli det bästa på kvällen. Vi hade rätt om de sista. Helt Off bestående av bland andra Jason Diakté, Chords och Måns Asplund, hade nästan störst publik av alla. De var grymma med sina sköna texter på svenska till tillbakalutad roots. Jimmy Cliff däremot var en liten besvikelse. Konserten var väl bra, men den kändes så kommersiell och väldigt neon.
Jag saknade Svenska Akademien - det var ju vår årsdag.

Lunchen käkade vi hos Oskar och Viktor på Caribe Creole, nästan tillsammans med Helt off som satt vid bordet brevid. Jag åt kyckling med risotto och avocadocreme, mums. Det blev inget KB för benen och huvudet orkade inte med efter all öl och ofrivilligt cannabis-intag. 

Träffade några som plankat in. Vi hade minsann betalt 450 studentpengar. Beviset: ett äkta swedenmetallband i neongult från 2005. 


 

"Ska vi åka till det där huset i Spanien då?" en full Sofia på midsommar. 

Två veckor senare gick vi upp snortidigt för att hinna med flyget 08.00 mot Palma.
Vi var givetvis väldigt förväntansfulla och fantiserade om hur huset skulle se ut, hur nära havet vi skulle bo, hur bra engelska Hermann skulle prata och så vidare. Jag var nervös som fan, då och då tänkte jag: shit det kanske var Barcelona vi skulle till. Men vi kom fram, hittade Hermans shop (Sophies daddio) och fick ett fint bemötande och en bil. Gulp. Jag har bara kört en gång sedan olyckan, vilket slutade med att jag skrek och att Alex fick fortsätta köra, och var inte helt införstådd med att jag skulle köra bil i Palma det första jag gjorde. Jag tvekade och tänkte fråga om vi kunde ta bussen, men hejdade mig när Hermann förklarade att det var 15 km till den lilla byn. Så jag satte mig i bilen och körde. Med varningsblinkersen på i 15 kilometer... var liksom ett tag sedan jag körde och kunde absolut inte fatta varför alla bilar tutade så febrilt. Men senare förstod vi.

Efter många timmar hittade vi vårt paradis, men vägen dit innebar en runda i en kloak, femton varv i en liten by, många "donde es" och två uppgivna skånskor nära till gråten mitt i allt skratt. Huset var tre våningar högt, med en jättestor trädgård, höns, insekter, pool, aloe vera, veranda, café del mar-skivor och en underbart personlig inredning. Vi körde till närmsta by och införskaffade fler buteljer vin än nödvändigt och en massa chips. Första natten var vi rädda fastän att det var en stjärnklar vacker kväll. Grannarnas hundar skällde och det lät som om att någon kröp i buskarna. Dagen efter träffade vi vårt husdjur Lizzardo för första gången.

Sophies pappa Hermann tipsade oss om en massa bra platser att besöka under vår tripp så redan dagen efter åkte vi till en marknad för att köpa frukt och grönsaker, handväskor, klänningar och skor. Sofia snackade gymnasie-spanska och jag körde på med min italienska även om alla svarade nej när jag frågade om de förstod italiano - mycket duktiga på att kommunicera tyckte vi om oss själva.

Vi samlade vuxenpoäng var dag, tittade på fina vyer, drack mycket vatten, var inte as-nitade jämt, planerade och använde sol-faktor. Och givetvis drack vi vin och snackade, ojojoj vad vi hann prata mycket under veckan, och sjunga för ett tag funkade inte bilradion. Och när den funkade sjöng vi lika mycket då till "los quarentas principales".

Vi åkte till Formentor, Valldemossa, Es Trenc, Arrenal, Palma, Santa Maria, Inca och Alcudia och hann se både städer och stränder, byar och bergstoppar. En dag körde vi 7 km kringelikrok för att till sist hamna i en liten by som hette Valldemossa och var sagolik med sina klippor och en charmig fisk-restaurang. Men idyllen sprack då vi inte fick gå in på restaurangen för att vi hade "too little on". Pinsamt!

En kväll körde vi in till Palma town och åt på en fin italiensk restaurang. Sedan sjöng vi spansk karaoke och gick på en av stadens största nattklubbar där utklädda tjejer stötte på gästerna. Vi såg ett sällskap där alla tjejerna hade röda tighta stuprör. Det var det närmsta svensk charter vi kom på vår semester och det var skönt. Kvällen i Palma slutade med att vi sov i bilen, ihoptryckta och trötta. Vaknade dagen efter av att någon stod och tittade på oss genom rutan... Sofia var fullt övertygad om att hon blivit drogad efter att hon gått vilse efter att hon gått på toaletten på ett café över gatan. Jag tror bara att hon var megabakis. Det var i alla fall jag. Vi gick några promenader längs med marinan och jag visade båtar som påminde om KIRING och skepp som påminde om Crystal Symphony. Vi var precis så skabbiga och trötta som vi såg ut så vi beslöt oss för att ta bilen och köra hem till casa paradiso. Men bilbatteriet var dött. Jag påstod att det var lugnt och att alla har såna där startkablar i sina bilar. Yeah right-inte i Spanien! Två timmar senare hade vi fortfarande inte träffat någon med startkabel. Så en spanjor i mini-kalsonger fick för sig att han skulle putta igång bilen. Vi tittade förtjust på, istället för att kanske hjälpa till, och blev besvikna när hans insats lämnade oss tillbaka på ruta ett igen. Efter ett panikutbrott av Sofia som handlade om att vi aldrig skulle komma hem och att vi skulle få sova i bilen igen kom en räddande engelsman med startkablar och dunkade liv i bilen på mindre en minut. Och iväg for vi för att en halvtimme senare åka förbi samma ställe igen eftersom vi inte hittade ut ur staden, mio dio!

Sista kvällen satt vi på altanen och summerade våra sex dagar på Mallorca med orden underbart, fantastiskt, roligt och spännande. Vi funderade ett tag på att stanna kvar och skita i allting hemma, bara en vecka till utan sms, måsten, väckarklockor och jobb. Men så kom jag på att jag skulle på reggaefestival och Sofia kom ihåg att hon har ett företag att sköta hemma. Men nästa år vill vi gärna dit igen, och nästa år, och nästa år.

Adios och tusen tack till Sofian min - det behövde vi! 

Vi var riktigt old school och hade vanlig kamera så det kommer tyvärr inga bilder.  

"1,5 mil från Palma, i tredje gatan till vänster ligger palatset.
Det finns tyvärr ingen adress, men ni ser det. Stort vitt hus med earthroad utanför."

SEX timmar senare och åtskilliga u-turns och "donde es..." hittade vi vårt roströda hus med rött staket inte alls i tredje gatan. Men oh så fint! El paradiso även kallat. Jag vill fortfarande vara där.

Läste ett reportage om Palma i ett gammalt x av Vagabond. Staden beskrivs som Mallorcas nya mecka med ett uppsving av barer med ambient musik, klubbar där du kan dansa hela natten och så det jag fastande för; barfotafolkets paradis. Imorgonbitti åker vi - Sofia och jag. Vi har båda arbetat hårt denna terminen och behöver avkoppling, god mat och fest. 

En styck pojkvän godkänd. 

Pengar, denaro, cash, dolares, kalla det va fan du vill.
Jag hatar pengar, eller mer kanske att vara utan.

Gissa vad det kostar att skaffa sig ett rosa tillfälligt pass!

Malmö är fantastiskt

Det säger jag som inte bor här längre. Mina vänner håller inte med samstämt. Jag tror att det kräver att man rest en bit härifrån - kanske bara till Eskilstuna - för att kunna uppskatta det vackra hemma.
Jag har tagit det lugnt sen jag kom hem i början av veckan.

Har smygit upp tidigt om mornarna och hämtat tidningen för att sen läsa den i trädgården i tystnaden. Jag har cyklat fram och tillbaka mellan stan och casa mamma och har redan sjuk träningsvärk i rumpan. Har druckit öl med Jossi och Soffan och planerat sommaren. Har även käkat på Nyhavn med Sofia och snackat minnen.

Hemma bygger Åke och Fingal pool så lagom till att jag kommer hem från Spanien finns där en oas att svalka sig i. Spanien blir av, men "bara" i en vecka. Vi bokade biljetterna idag och har snackat sol och saltvatten hela dagen. Mitt i allt kom jag att tänka på Tom Jones som är en båtvän till mig som är kapten på en yacht - i Palma! Har precis mailat honom och hoppas på att han är där nästa vecka.

Har jobbat 10-timmars pass på BIK BOK i stan, och har tyckt att det varit skitkul då hälften av kunderna är turister och resten bara är trevliga och jävligt köpsugna. Tjejerna i butiken är helsköna och extremt tacksamma över min närvaro (de får ju semester). Helt plötsligt vill de att jag ska jobba var dag, men jag sa som det var att jag är här för att koppla av...

Min bok är en dröm som jag burit med mig länge och påbörjat många gånger. Inget säger att jag kommer bli klar med något denna sommaren, men däremot har jag tid, tankar och en jäkla skrivlust. Det är bara att hålla ut. Ni lär ju märka när den blir klar hehe...

Nu ska jag cykla hemåt, sitter på biblioteket just nu.

Simma lugnt!

Saknar din närhet Alex och våra oändliga konversationer. Hur ska jag klara mig utan dig?

 Malmö here I come.