Eviva Espania
"Ska vi åka till det där huset i Spanien då?" en full Sofia på midsommar.
Två veckor senare gick vi upp snortidigt för att hinna med flyget 08.00 mot Palma.
Vi var givetvis väldigt förväntansfulla och fantiserade om hur huset skulle se ut, hur nära havet vi skulle bo, hur bra engelska Hermann skulle prata och så vidare. Jag var nervös som fan, då och då tänkte jag: shit det kanske var Barcelona vi skulle till. Men vi kom fram, hittade Hermans shop (Sophies daddio) och fick ett fint bemötande och en bil. Gulp. Jag har bara kört en gång sedan olyckan, vilket slutade med att jag skrek och att Alex fick fortsätta köra, och var inte helt införstådd med att jag skulle köra bil i Palma det första jag gjorde. Jag tvekade och tänkte fråga om vi kunde ta bussen, men hejdade mig när Hermann förklarade att det var 15 km till den lilla byn. Så jag satte mig i bilen och körde. Med varningsblinkersen på i 15 kilometer... var liksom ett tag sedan jag körde och kunde absolut inte fatta varför alla bilar tutade så febrilt. Men senare förstod vi.
Efter många timmar hittade vi vårt paradis, men vägen dit innebar en runda i en kloak, femton varv i en liten by, många "donde es" och två uppgivna skånskor nära till gråten mitt i allt skratt. Huset var tre våningar högt, med en jättestor trädgård, höns, insekter, pool, aloe vera, veranda, café del mar-skivor och en underbart personlig inredning. Vi körde till närmsta by och införskaffade fler buteljer vin än nödvändigt och en massa chips. Första natten var vi rädda fastän att det var en stjärnklar vacker kväll. Grannarnas hundar skällde och det lät som om att någon kröp i buskarna. Dagen efter träffade vi vårt husdjur Lizzardo för första gången.
Sophies pappa Hermann tipsade oss om en massa bra platser att besöka under vår tripp så redan dagen efter åkte vi till en marknad för att köpa frukt och grönsaker, handväskor, klänningar och skor. Sofia snackade gymnasie-spanska och jag körde på med min italienska även om alla svarade nej när jag frågade om de förstod italiano - mycket duktiga på att kommunicera tyckte vi om oss själva.
Vi samlade vuxenpoäng var dag, tittade på fina vyer, drack mycket vatten, var inte as-nitade jämt, planerade och använde sol-faktor. Och givetvis drack vi vin och snackade, ojojoj vad vi hann prata mycket under veckan, och sjunga för ett tag funkade inte bilradion. Och när den funkade sjöng vi lika mycket då till "los quarentas principales".
Vi åkte till Formentor, Valldemossa, Es Trenc, Arrenal, Palma, Santa Maria, Inca och Alcudia och hann se både städer och stränder, byar och bergstoppar. En dag körde vi 7 km kringelikrok för att till sist hamna i en liten by som hette Valldemossa och var sagolik med sina klippor och en charmig fisk-restaurang. Men idyllen sprack då vi inte fick gå in på restaurangen för att vi hade "too little on". Pinsamt!
En kväll körde vi in till Palma town och åt på en fin italiensk restaurang. Sedan sjöng vi spansk karaoke och gick på en av stadens största nattklubbar där utklädda tjejer stötte på gästerna. Vi såg ett sällskap där alla tjejerna hade röda tighta stuprör. Det var det närmsta svensk charter vi kom på vår semester och det var skönt. Kvällen i Palma slutade med att vi sov i bilen, ihoptryckta och trötta. Vaknade dagen efter av att någon stod och tittade på oss genom rutan... Sofia var fullt övertygad om att hon blivit drogad efter att hon gått vilse efter att hon gått på toaletten på ett café över gatan. Jag tror bara att hon var megabakis. Det var i alla fall jag. Vi gick några promenader längs med marinan och jag visade båtar som påminde om KIRING och skepp som påminde om Crystal Symphony. Vi var precis så skabbiga och trötta som vi såg ut så vi beslöt oss för att ta bilen och köra hem till casa paradiso. Men bilbatteriet var dött. Jag påstod att det var lugnt och att alla har såna där startkablar i sina bilar. Yeah right-inte i Spanien! Två timmar senare hade vi fortfarande inte träffat någon med startkabel. Så en spanjor i mini-kalsonger fick för sig att han skulle putta igång bilen. Vi tittade förtjust på, istället för att kanske hjälpa till, och blev besvikna när hans insats lämnade oss tillbaka på ruta ett igen. Efter ett panikutbrott av Sofia som handlade om att vi aldrig skulle komma hem och att vi skulle få sova i bilen igen kom en räddande engelsman med startkablar och dunkade liv i bilen på mindre en minut. Och iväg for vi för att en halvtimme senare åka förbi samma ställe igen eftersom vi inte hittade ut ur staden, mio dio!
Sista kvällen satt vi på altanen och summerade våra sex dagar på Mallorca med orden underbart, fantastiskt, roligt och spännande. Vi funderade ett tag på att stanna kvar och skita i allting hemma, bara en vecka till utan sms, måsten, väckarklockor och jobb. Men så kom jag på att jag skulle på reggaefestival och Sofia kom ihåg att hon har ett företag att sköta hemma. Men nästa år vill vi gärna dit igen, och nästa år, och nästa år.
Adios och tusen tack till Sofian min - det behövde vi!
Vi var riktigt old school och hade vanlig kamera så det kommer tyvärr inga bilder.
Två veckor senare gick vi upp snortidigt för att hinna med flyget 08.00 mot Palma.
Vi var givetvis väldigt förväntansfulla och fantiserade om hur huset skulle se ut, hur nära havet vi skulle bo, hur bra engelska Hermann skulle prata och så vidare. Jag var nervös som fan, då och då tänkte jag: shit det kanske var Barcelona vi skulle till. Men vi kom fram, hittade Hermans shop (Sophies daddio) och fick ett fint bemötande och en bil. Gulp. Jag har bara kört en gång sedan olyckan, vilket slutade med att jag skrek och att Alex fick fortsätta köra, och var inte helt införstådd med att jag skulle köra bil i Palma det första jag gjorde. Jag tvekade och tänkte fråga om vi kunde ta bussen, men hejdade mig när Hermann förklarade att det var 15 km till den lilla byn. Så jag satte mig i bilen och körde. Med varningsblinkersen på i 15 kilometer... var liksom ett tag sedan jag körde och kunde absolut inte fatta varför alla bilar tutade så febrilt. Men senare förstod vi.
Efter många timmar hittade vi vårt paradis, men vägen dit innebar en runda i en kloak, femton varv i en liten by, många "donde es" och två uppgivna skånskor nära till gråten mitt i allt skratt. Huset var tre våningar högt, med en jättestor trädgård, höns, insekter, pool, aloe vera, veranda, café del mar-skivor och en underbart personlig inredning. Vi körde till närmsta by och införskaffade fler buteljer vin än nödvändigt och en massa chips. Första natten var vi rädda fastän att det var en stjärnklar vacker kväll. Grannarnas hundar skällde och det lät som om att någon kröp i buskarna. Dagen efter träffade vi vårt husdjur Lizzardo för första gången.
Sophies pappa Hermann tipsade oss om en massa bra platser att besöka under vår tripp så redan dagen efter åkte vi till en marknad för att köpa frukt och grönsaker, handväskor, klänningar och skor. Sofia snackade gymnasie-spanska och jag körde på med min italienska även om alla svarade nej när jag frågade om de förstod italiano - mycket duktiga på att kommunicera tyckte vi om oss själva.
Vi samlade vuxenpoäng var dag, tittade på fina vyer, drack mycket vatten, var inte as-nitade jämt, planerade och använde sol-faktor. Och givetvis drack vi vin och snackade, ojojoj vad vi hann prata mycket under veckan, och sjunga för ett tag funkade inte bilradion. Och när den funkade sjöng vi lika mycket då till "los quarentas principales".
Vi åkte till Formentor, Valldemossa, Es Trenc, Arrenal, Palma, Santa Maria, Inca och Alcudia och hann se både städer och stränder, byar och bergstoppar. En dag körde vi 7 km kringelikrok för att till sist hamna i en liten by som hette Valldemossa och var sagolik med sina klippor och en charmig fisk-restaurang. Men idyllen sprack då vi inte fick gå in på restaurangen för att vi hade "too little on". Pinsamt!
En kväll körde vi in till Palma town och åt på en fin italiensk restaurang. Sedan sjöng vi spansk karaoke och gick på en av stadens största nattklubbar där utklädda tjejer stötte på gästerna. Vi såg ett sällskap där alla tjejerna hade röda tighta stuprör. Det var det närmsta svensk charter vi kom på vår semester och det var skönt. Kvällen i Palma slutade med att vi sov i bilen, ihoptryckta och trötta. Vaknade dagen efter av att någon stod och tittade på oss genom rutan... Sofia var fullt övertygad om att hon blivit drogad efter att hon gått vilse efter att hon gått på toaletten på ett café över gatan. Jag tror bara att hon var megabakis. Det var i alla fall jag. Vi gick några promenader längs med marinan och jag visade båtar som påminde om KIRING och skepp som påminde om Crystal Symphony. Vi var precis så skabbiga och trötta som vi såg ut så vi beslöt oss för att ta bilen och köra hem till casa paradiso. Men bilbatteriet var dött. Jag påstod att det var lugnt och att alla har såna där startkablar i sina bilar. Yeah right-inte i Spanien! Två timmar senare hade vi fortfarande inte träffat någon med startkabel. Så en spanjor i mini-kalsonger fick för sig att han skulle putta igång bilen. Vi tittade förtjust på, istället för att kanske hjälpa till, och blev besvikna när hans insats lämnade oss tillbaka på ruta ett igen. Efter ett panikutbrott av Sofia som handlade om att vi aldrig skulle komma hem och att vi skulle få sova i bilen igen kom en räddande engelsman med startkablar och dunkade liv i bilen på mindre en minut. Och iväg for vi för att en halvtimme senare åka förbi samma ställe igen eftersom vi inte hittade ut ur staden, mio dio!
Sista kvällen satt vi på altanen och summerade våra sex dagar på Mallorca med orden underbart, fantastiskt, roligt och spännande. Vi funderade ett tag på att stanna kvar och skita i allting hemma, bara en vecka till utan sms, måsten, väckarklockor och jobb. Men så kom jag på att jag skulle på reggaefestival och Sofia kom ihåg att hon har ett företag att sköta hemma. Men nästa år vill vi gärna dit igen, och nästa år, och nästa år.
Adios och tusen tack till Sofian min - det behövde vi!
Vi var riktigt old school och hade vanlig kamera så det kommer tyvärr inga bilder.
Kommentarer
Postat av: sofie
vad roligt att få uppdatering från er resa! låter som att det var en fantastisk semester! ( :
Postat av: Annina
Fan vad ballt, tur att du vågade köra så att ni kunde se allt.
Postat av: Sanna
Schysst att ni kunde hanka er fram på spanienskan..
Trackback