Fotboll, skräck och bartömning
Tisdag idag. Skräckfilmsmåndag igår.
Såg The Grudge 2 med tjejerna hemma hos Marika. Ettan såg vi hos Sandra ute på landet och vågade ju knappt åka hem. Denna gången fick vi bara tag på den japanska varianten och tänkte att den nog skulle vara mindre läskig, men oj vad fel vi hade. Som följd av detta dumma påhitt vågar jag nu inte många saker, som att 1) köra bil 2) gå i trappor 3) sova 4) bli gravid 5) tvätta. Sistnämda fick lida mest igår då jag för en gångs skull hade tvättid. Jag och Rose som mest satt bakom kuddar hela filmen, bestämde att vi nästa gång ska se en fånigt romantisk komedi med Adam Sandler. Så det så!
Helgen var förresten jättekul!
På fredan firade vi Annikan en massa. Jag, Eve och Annika åt sushi-lunch och tjejerna spanade på servitören. På festen åt vi pastasallad, drack vin och det var jättetrevligt att snacka med alla klasskompisarna som jag nog inte träffat mer än en handfull gånger under de här 3 månaderna som informatör. Lagom till att vinet började slå till stack vi till Lotus för att dansa till Dogges rytmer. Var bara vi på dansgolvet, men det gjorde ingenting. Maja och jag fastnade på idol-bild med Dogge. Maja hade tydligen varit kär i honom sedan hon var liten.
Fotboll och bartömning
På lördan var jag jätteseg, men väcktes av ett telefonsamtal från en glad StockholmsMaria. Roomisarna fikade i köket sedan fick jag pallra mig till BIK BOK för att jobba mina två timmar medan resten av Sverige peppade inför matchen. Och matchen den såg jag hos Micke och på Kåren, iklädd en Sverige-tröja och med ett ganska besviket leende på mina läppar. Alex, Micke och jag var tvugna att gå ifrån Kåren så besvikna vi blev på resultatet 0-0. La oss i parken istället och drack Corona för att senare sticka till 2:an på förfest. Eriken var där och det var på tiden vi träffades ordentligt.
På bartömningen var det fullt ös. Många klagade på coverbandet och musiken, på att det var för dyrt att få komma in, att det tog för lång tid i baren. Men jag tyckte att det var precis perfekt. Lagom med folk, varierad musik, tillräckligt många dansgolv för att byta om det blev kasst, billig öl och ett jäkla järngäng som jobbade gratis. Mycket av den avslagna stämningen kan ju ha berott på dagens antiklimax, men jag blev ändå så less på folk som har så lätt för att klaga. Speciellt när jag jobbar med de som får slita häcken av sig för att vi ska supa och ha kul.
Bakissöndag
Kakas pasta, en filt och solsken – wunderbart! Började läsa I huvudet på Tony Parsons och fastnade totalt. För en stund infann sig sommarlovskänslan, och med all rätt, förutom att det är 17 dagar kvar. Mamma ringde från Bali och rapporterade att hon ridit på elefant och badat med delfiner, och att fotbollsfantasten Åke var besviken.
På kvällen grillade jag och Alex för andra gången i sommar och tittade sen på Titanic.
Såg The Grudge 2 med tjejerna hemma hos Marika. Ettan såg vi hos Sandra ute på landet och vågade ju knappt åka hem. Denna gången fick vi bara tag på den japanska varianten och tänkte att den nog skulle vara mindre läskig, men oj vad fel vi hade. Som följd av detta dumma påhitt vågar jag nu inte många saker, som att 1) köra bil 2) gå i trappor 3) sova 4) bli gravid 5) tvätta. Sistnämda fick lida mest igår då jag för en gångs skull hade tvättid. Jag och Rose som mest satt bakom kuddar hela filmen, bestämde att vi nästa gång ska se en fånigt romantisk komedi med Adam Sandler. Så det så!
Helgen var förresten jättekul!
På fredan firade vi Annikan en massa. Jag, Eve och Annika åt sushi-lunch och tjejerna spanade på servitören. På festen åt vi pastasallad, drack vin och det var jättetrevligt att snacka med alla klasskompisarna som jag nog inte träffat mer än en handfull gånger under de här 3 månaderna som informatör. Lagom till att vinet började slå till stack vi till Lotus för att dansa till Dogges rytmer. Var bara vi på dansgolvet, men det gjorde ingenting. Maja och jag fastnade på idol-bild med Dogge. Maja hade tydligen varit kär i honom sedan hon var liten.
Fotboll och bartömning
På lördan var jag jätteseg, men väcktes av ett telefonsamtal från en glad StockholmsMaria. Roomisarna fikade i köket sedan fick jag pallra mig till BIK BOK för att jobba mina två timmar medan resten av Sverige peppade inför matchen. Och matchen den såg jag hos Micke och på Kåren, iklädd en Sverige-tröja och med ett ganska besviket leende på mina läppar. Alex, Micke och jag var tvugna att gå ifrån Kåren så besvikna vi blev på resultatet 0-0. La oss i parken istället och drack Corona för att senare sticka till 2:an på förfest. Eriken var där och det var på tiden vi träffades ordentligt.
På bartömningen var det fullt ös. Många klagade på coverbandet och musiken, på att det var för dyrt att få komma in, att det tog för lång tid i baren. Men jag tyckte att det var precis perfekt. Lagom med folk, varierad musik, tillräckligt många dansgolv för att byta om det blev kasst, billig öl och ett jäkla järngäng som jobbade gratis. Mycket av den avslagna stämningen kan ju ha berott på dagens antiklimax, men jag blev ändå så less på folk som har så lätt för att klaga. Speciellt när jag jobbar med de som får slita häcken av sig för att vi ska supa och ha kul.
Bakissöndag
Kakas pasta, en filt och solsken – wunderbart! Började läsa I huvudet på Tony Parsons och fastnade totalt. För en stund infann sig sommarlovskänslan, och med all rätt, förutom att det är 17 dagar kvar. Mamma ringde från Bali och rapporterade att hon ridit på elefant och badat med delfiner, och att fotbollsfantasten Åke var besviken.
På kvällen grillade jag och Alex för andra gången i sommar och tittade sen på Titanic.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tony Parsons - Englands bäste musikskribent någonsin som ballat ur och nu skriver om blöjbyten och nappar. En blek kopia av sig själv, eller en man som utvecklats? Vet inte vad jag tycker? Vad tycker du?
Trackback