Therese Ahlberg

Mitt USB-modem funkade inte i måndags så jag kunde inte blogga om att det då var den stora dagen då Skåne blev svenskt. Slaget  vid Roskilde... Grattis Sverige! Personligen hade det inte gjort något om vi hade fortsatt tillhöra Danmark:)  

Ja, även denna helgen samlade jag och Sofia ett gäng glada härliga kompisar för att titta på Melodifestivalen.

Alla vi känner är bjudna och var helg ser gänget annorlunda ut beroende på vem som kan, tar med sig vänner, m.m. I den återkommande inbjudan står det: ta med något glittrigt och ditt favoritsnacks.

Att vi denna helg hade ett gäng musiker på besök var säkert en bidragande anledning till att vi faktiskt poängsatte musiken denna lördag och inte showen, kläderna eller dansen (även om det var svårt att inte kommentera)... Gav ändå ett pluspoäng tll Patrik Isakssons snygga kavaj med röda fikor på.

Vi var rörande oöverens vad gällde allt och hade långa diskussioner om vem som borde vinna ur ett musikmässigt perspektiv. Inte var det den bosniska låten iaf...

När Melodifestivalen var slut drack vi upp min Baileys och allt annat med alkohol i, åt snacks och sjöng. Vi använde alla instrument vi kunde hitta i min lägenhet: marackas, trumma, didgeridoo, fat, pennor och spelade. Mitt i euforin sa vi något om att starta band... Dagen efter insåg jag att mitt bidrag skulle kunna sträcka sig till att göra skivomslaget. Sofia däremot lovade bort sig som dansinstruktör och trummis... Hon har precis lärt sig orientalisk dans och visade oss hur man gjorde "åttan". Där stod vi ett  gäng på åtta personer och apade efter så gott det gick. Mina grannar på andra sidan måste undrat vad som hände... Det sägs att orientalisk dans är en förfining av striptease...

När det blev dags för utgång var jag världens lyckligaste. Jag lyckades övertala alla till att vi skulle gå till Inkonst där The Rumble spelade. Och jajajaja, vad bra det var! Bra musik, Red Stripe, ös på dansgolvet och stora leende hos alla i gänget.

På lördag smäller det igen. Samma plats, samma lilla tv.

Hahaha onsdagens i särklass roligaste grej var kvällens hemresa efter simningen. Marica satt och snackade om killar, jobb och mat medan jag hade högläsning om hur gammal Bokskogen är... (500 år faktiskt - jag var förresten där i helgen). Slutade med att vi vek oss av skratt åt våra ytterligheter.

Gillar verkligen våra onsdagar. Idag simmade vi i 55 minuter... och lyckades stanna i bastun i FEM hela minuter. Wow! Nästa vecka blir det belöning för att vi minsann simmat fyra gånger. Det är säkert som till Köpenhamn och hem igen. Till sommaren blir det en ny bikini och förhoppningsvis lite fastare lår:)

Är förresten glad för att den där bikinidebatten, som går ut på att kvinnor ska slippa använda bikinitopp, inte gått igenom i alla badhus i Sverige. Det räcker gott och väl att se alla nakna bröst i bastun, omklädningsrummet och duschen. Även om det är fint, vackert, naturligt, osv. så blir det liksom lite mycket "oönskad" nakenhet redan där.

Och förresten, någon som funderat över att vi kanske VILL ha bikinitopp för att det ger stöd?! Töntdebatt!

Precis som Jossi, så gillar jag spontankärlek framför konstlad Alla hjärtans dag-yra... Men jag kan inte hjälpa det, detta året har jag drabbats av någon form av kärleksrus och längtar verkligen tills imorgon fast att jag egentligen inte vet vad som kommer att hända.

Vi ska äta temaenlig lunch på jobb med brulé och grejer. Jag ska ha med mig chokladhjärtan till avdelningen... och på kvällen kan allt hända. Förväntan ligger i luften.

Kram till alla!

Snart sätter jag mig på tåget mot västkusten. Hungrig, partysugen och med en snygg resväska (tack Sophies mamma). Efter en väldigt intensiv jobbvecka ska det bli härligt att få umgås med tjejerna, äta gott, dricka öl och dansa i neon.