Therese Ahlberg

Stort tack! 

Jag har så sjukt mycket att berätta; om helgen i Båstad, intervjuerna, Parken Zoo och ja, om livet i allmänhet. Är på jobb så hinner inte nu - har en webb att lansera (lite försenad). Tills vidare blir det ett lyckoskrik: iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii och en tår för att det känns så jävla mycket på riktigt att jag flyttar om en vecka. Bokade flyttbil och Alexen igår, sen tittade vi på sorglig film och blev sjukt vemodiga...

Nu drar jag snart till Lund och Helsingborg för att gå på intervjuer. Är inte så nervös för frågorna än, utan mest nervös för alla tåg och bussar och stora kontorskomplex som jag ska hinna med och hitta. Jag har trixat ihop en grym portfolio med alla intyg och betyg och nu ska jag ge mig på att samla ihop tidningar i nån form av bärbart arkiv. 

Tillägnad Chelsea på Radio one. Fint!

Var det förresten fler som såg Nick Hornbys About a boy igår - och grät floder när lillkillen sjöng Killing me softly??

Vad tiden går fort. Om två dagar lanserar vi webben och sitter och dricker skumpa och pratar stolt om vårt hårda arbete. Känns väldigt avlägest just nu med så många pusselbitar kvar att lägga.

Och mitt i alltihop ska jag kanske hålla föredrag för Externa relationer - dvs. om inte personen som ska göra det kommer. Fick reda på det lite i sista minuten och är lite nervös.

Är mindre nervös inför ikväll - även om jag kanske borde vara mer nervös. Ikväll ska jag på intervju hemma i Femman. Telefonintervju. Rekryteraren sa att min personlighet måste lysa genom telefonen så att hon kan få en uppfattning om vem jag är som person. Jag känner mig väl förbered sånär som på de där dumma tre positiva och tre negativa. Ska ringa coachen Erik när jag får tid. 

So long!

 

Jag kommer ihåg den första fikan på Kaka ever. Det var en halvmulen lördag i augusti 2004 och jag och Pontus satt på bakgården på Kaka och filurade över hur vi skulle klara av att ha ett distansförhållande. Jag beställde en Kakas pasta - ovetandes om dess inverkan på mitt kommande studentliv. När vi gick därifrån sa Pontus "jag tror att det här kommer att bli ditt favoritställe". 

Om man tar en Maja och en Fredrik och parar dem så blir det en Elliot. Titta så söt och fin han är i sin lilla dress från Polaren och Pyret i Eskilstuna. Längtar efter att få träffa dig!

Igår var jag och Alex på Vattendraget i Västerås. Det regnade massor och vi hade inga regnkläder med. Men vi var glada ändå och likaså paraplyförsäljaren. Vi åt thai-mat, munkar, korv, rostade mandlar och drack chai - och vanligt thé.

Vi var där första året vi träffades och lyssnade på Looptroop precis innan deras pingpong-succé och turné med plattan Fort Europa. Detta året var det Governor Andy och Million Stylez (som jag precis recenserat för Groove) som lockade. Men innan de kom upp på scen var det Allsång med Sebastian och Lotta Engberg som gällde.

I området märkt "hantverk och kultur" hittade vi ett charmigt café mitt bland träden. Där luktade rökelse och tjejen som serverade drickan var barfota. Vi besökte även killen som vi köpte ursnygga t-shirtar med grafittimotiv på sist - men detta året fanns det inget speciellt ( + att jag har köpstopp egentligen).

När guvernören väl började spela  var det värt all väntan. Han spelade sin nästan uttjatade radiodänga om stureplanstöntar, men firade även av Bonus på kortet, Reggaeprofil med fler. Million Stylez presenterades som en av de största svenskar inom reggae - med tillägget att ingen fattat hans storhet än. När han kom på scen vrålade alla tonårstejejer, ungefär så som jag hade gjort om det varit självaste Bob Marley på scen. Jag och Alex var typ äldst i publiken och de enda som inte rökte eller var fulla och firade sommarlov (än).  Men trots den rådande fjortisfesten hade vi jättekul och mysigt och underbart!
 
Och så var det en av våra alldeles egna traditioner.

Skabaduskabadede:)

Helt plötsligt händer allting så snabbt. Jag har på två veckor blivit erbjuden tre jobb och nu idag ringde de om  ännu en intervju på ett företag i Helsingborg (som snälla Cissi i tvåan tipsat om). Får man lov att tycka att det går lite fort och att det hade varit skönt att få ta det lite lugnt innan man kastar sig ut i arbetslivet där det ska göras karriär och arbetas övertid.

En rolig grej är att det går superbra för alla i klassen. Okej att vi flyttar från varandra och att det känns vemodigt till tusen och att man har lite magont och att en och annan krokodiltår lätt kan trilla ner för kinden. Men vi är ju så grymma. Vi har drömmar, visioner och funderingar om framtiden - vissa vill plugga vidare - andra vill jobba direkt.  

Vi kommer att gå till IDP-historien som klassen som hade bäst sammanhållning och dessutom klassen där alla fick jobb.

Grattis till hela Textdesign!