Therese Ahlberg

Har precis ägnat en halvtimme denna lördagkväll åt att intervjua en härlig gotlänning. Betydelsefulla möten heter projektet som Catherina startat och går ut på att hon skriver om betydelsefulla människor i samhället som lätt glöms bort. Senast är hon aktuell med en bok om människor inom idrotten. Vilken kvinna, hennes värme och energi kändes nästan genom luren och jag blev tokimpad av hennes idé. Den är ju fenomenal. Det finns betydelsefulla människor överallt; mammor, pappor, kompisar, arbetskamrater, partners, butiksbiträde, lärare, läkare, and so on. Hon kan lätt fylla en bokhylla på Bishops med sina böcker. 

I mitt rum finns det nu tjugo levande ljus. Ur stereon kommer Yves Montands härliga ce monsieur-là. Magen kurrar och Annas goda mat doftar genom dörren ända in i mitt rum. Ikväll är det fredag. Utanför fönstret förbereder sig Eskilstuna för årets upplaga av Fristadsnatta. I Femman smids inga planer på att delta. Till skillnad från resten av Eskilstunas befolkning får vi ju del av härligheterna i centrum i alla fall. Vare sig vi önskar det eller inte. Jag tänker minsann ta fredag när klockan slår 20.00. Tills dess är det skriva skriva skriva som gäller. Jag har fått en ny arbetsgivare som för det första betalar bra och för det andra är väldigt trevlig(a). Jag vill göra mitt yttersta för att mina första artiklar ska bli superbra. Och tänker därför spendera helgen hemma. Ja, förutom loppis i morgon 08.00 med Marika och Maggan från BIK BOK och jobb på BIK BOK lördag och söndag. Men resterande tid, alltså den där man vanligtvis festar och dansar. Som tur är var vi ute en sväng igår. Kvällen spenderades med Annikas systeryster och Annikas kompis Danne nummer 3 på Bishops. Alex var trött efter en hård Volvo-dag och joinade. Det gjorde han rätt i för vi hade supertrevligt. Och lärde oss att en Guiness alltid är ruby-red - inget annat. Jonkan, Eriken, Ida, Anna och många fler var där, men vi fick inte plats vid samma bord. Dumma bord! 

Min nya favoritserie på tv är danska Anna Pihl. Serien handlar om en kvinnlig polis som kämpar med att få livets olika delar på plats. Givetvis fattar jag som vanligt inte ens hälften av det de bräker ur sig. Vilket är konstigt med tanke på att vi en gång tillhörde Danmark. I veckans avsnitt frågade Anna käckt en skurk "är du bang eller". Kul ord det där bang!

Förlåt alla vänner. Känns som om att jag bara pratat fest i en månad nu. Och mer blir det för nu är festen över och nu måste jag ju prata om hur kul det faktiskt var. Allting funkade enligt planerna och jag kunde pusta ut redan efter maten och bara ägna mig åt att ha skitkul. Det var verkligen min bästa fest någonsin. Det kändes så roligt att båtvänner, arbetskompisar, släktingar, klasskompisar och idp:are fick träffas och lära känna varandra i den miljö där jag just nu befinner mig. Kram till er alla! Ni gjorde festen till ett minne för livet. Hoppas att ni hade lika kul som jag!



Festen började med mingel och en lek. Marika och Lotta hittade varann.



Leken gick ut på att man hittade en bordsvän till maten.  



Men inte fick gästerna sitta mycket. Mer skratta, stå  och klappa.



Klas-Krister stod för underhållningen och fick med hela sällskapet i sektlik anda.



Alla bitarna på plats och jag kunde pusta ut. Och dricka vin.



Erik höll ett tal jag aldrig kommer glömma! Piff och Puff grät några tårar.
 


Hipp hipp hurra hurra hurra! Anders utropade ett skånskt leve.  



Maria och Erik var mina bordsvänner! Och vilka vänner va! Underbara!



Skåne-Anders var en hejdare på att hålla skånska flaggan i topp. Han och Carl hämtade Kvinnaböske-musik till dansen. Disc-Jocke såg lite halvt nöjd ut.
 


Finaste presenterna fick jag. Massage, stol, hörlurar, chokladprovning, parfym, fotoalbum, Annika och Annas fina tal, disktrasa, halsband, biljett till RENT, ansiktsmassage, sylt, m.m.



Skånsk musik på dansgolvet is tha shit, tyckte Coffe och Johanna.
 


Mysigt med tryckare. Som senare utmynnade i foxdrot hihi.

Tyvärr finns det inga bildbevis på när hela sällskapet dansade sambatåg till kåren, med föredetta blyga Fredrik i spetsen. Men det är sant. Vi gjorde entré 45 pers på led. Så kul. Senare dansade vi nån rysk balalajka-dans i cirkel. Och så åt vi ju korv i Femman vid halv 3.

Har du några kul bilder så skicka gärna till mig!

Tills bilder är färdiga har jag bara en sak att säga; WUNDERBART!