Therese Ahlberg

Slut på festsnacket och över till det jag håller på med just nu. Att recensera skivor för Groove. Detta tycker jag om Ison och Filles senaste patta:

Lägg ner ditt vapen och Ge mig har väl inte missat någon. Att Ison & Fille, eller Ison Glasgow från Bredäng och Felipe Leiva Wenger från Vårberg - är tillbaka märks. Om inte på radio så på dansgolvet. Redan före debuten med Vår sida av stan för fyra år sedan sågs Ison & Fille som Sveriges stora hiphop-hopp. Nu kommer tredje albumet – Stolthet. Det är stor skillnad mellan första och tredje, killarna har mognat mycket sedan de satt i fritidsgårdens studio och uppträdde på lokala scener. Nu är killarna en bra bit in i karriären och nu vet de precis vad de sysslar med. Med övertygande självförtroende och pondus rappar de målmedvetet i refrängen till Fokuserad ”jag har ögonen på mitt pris, jag är så fokuserad, måste haffa mitt flis, alltid hungrig efter mera, planera våra kliv, sanera våra liv, göra allt som man kan på lite tid”.

Textskrivandet är mer självsäkert, de har lämnat fattiglapps-rapen från Skiter i likaså när de battlar mot varann. Då förstår jag varför de kallades hopp redan 2000. Shit vad bra de är! Helt förvånad sitter jag  nu och gillar Ison & Fille vars tidigare musik jag inte gillat alls. Konstigt. Miami-bass influerade och minimalistiska Ge mig låter som inget annat de gjort, det är nästan en klubbhit, säker som bara den. Sabo och Gurmo är med på ett hörn. Gatukändis med Kaah är flippat monotont och bjuder på en 80-tals soulig refräng som garanterat fastnar. De provar på reggae på Lägg ner ditt vapen vilket är väldigt modigt och inte funkar alls. Det heter tredje gången gillt och detta är deras bästa platta.