Therese Ahlberg

Började med snooze-sm (igen) och ett samtal till mamma i sömnen där jag bad henne ringa och väcka mig halv 8 (jag som skulle ta det tidiga tåget som går 07.20!!!). Vaknade till senare (alldeles för sent) och inser att jag somnat igår med kläder, ljus och film på - och även smink. In i duschen - ut ur duschen. Spring spring till tåget. Hade för mycket grejer i händerna för att kunna ta emot min tidningsutdelarkompis morgongåva. Köpte frukost på Pressbyrån och ansträngde mig för att inte utbrista "skynda för fxn" till det sävliga butiksbiträdet och för att komma ihåg att inte lämna min plånbok på disken igen. Tågresan gick bra förutom samtal från Alex där vi insåg att vi inte kommer att hinna träffas igen förrän om en månad (tårar kom). Hittade en läst Metro att läsa i om MFF:s nederlag. Några minuter senare steg jag ut i ösregn - med endast en Metro över huvudet rusade jag mot Alfa Laval och svor över det där fina randiga paraplyet som jag tänkt köpa i helgen - men som jag la tillbaka för att det var för lång kö på H&M. När jag nästan var framme såg jag en man med paraply. "Får jag dela paraply med dig" frågade jag och pekade på min genomblöta tidning ovanför huvudet. Visade sig vara en japan där under paraplyet, som jobbade i verkstaden. Verkstaden ja! Den ligger inte vid den ingången som jag fick följe till. Stackarn måste ha trott att han var tvungen att eskortera mig hela vägen. Och det hade ju faktiskt kvittat egentligen - för vid det laget var jag lika genomsur som min Metro. In på toaletten och ruska av mig lite vatten och torka bort mascara under ögonen. Brrrr kallt. Trevlig fika med gänget där vi smed lite planer inför helgens festligheter (AL-party med 1400 bjudna). So far so good. Fick en massa ärenden direkt när jag öppnade min mailbox. Och så händet det - lådan i skåpet bakom mig börjar att vibrera. Min telefon. Och skåpsnyckeln har jag såklart i min andra väska. Det ringde en gång till - burr burr... som tur är sitter jag med tre roliga killar som inte såg ut att bli alltför störda. Så jag fick springa ner till vaktis och leta reda på reservnyckeln... 

Lunchen överlevde jag utan några pinsamheter och likaså eftermiddagen. 

Sen när jag kom ut ur byggnaden började det igen. Som om att min hjärna och främst kanske - min simultanförmåga - stannat kvar på jobb. Gick in i folk på stationen, välte ner ett mjölkpaket i affären, välte nästan (thank god) en skyltdocka på H&M och tryckte fel kod i bankomaten. Vågade inte gå över lilla torg på vägen hem - ifall jag skulle få för mig att snubbla och tappa ut all mi mat - det hade ju faktiskt kunnat hända. Istället gick jag på baksidan och höll därav att bli påkörd av en taxi. 

 

Men nu är jag hemma. Safe! Men med precis upptäckt menshelvete. Fan!