Therese Ahlberg

Imorgon när jag stiger av tåget kommer jag för första gången sedan 2000 cykla mot Slottstaden för att komma hem.

Jag kommer att cykla genom parken, förbi lekplatsen jag lekte på som liten, förbi trädet där min kanin Kitty ligger begravd, förbi min och Sophies gamla lägenhet, förbi faster Ingrid, förbi gatan där jag och Philip gick i varm tjära. Och precis mitt emot Ribban ska jag svänga av och parkera cykeln.

För första gången på en väldigt lång tid kommer jag att sticka in nyckeln i låset och öppna dörren till mitt alldeles egna bo - Casa Tess. Känslorna  i kroppen är härliga, bubblande - starten på nästa fas i mitt liv är här. Fasen där jag får inreda, bry mig om glasen i skåpen, bjuda in vänner utan att ta hänsyn till alla dessa som jag tagit hänsyn till efter att ha bott i hydda, kabin (på båtarna), i andrahandkontrakt, i kollektiv, och nu sist tillsammans med den jag hyrde av. Det ska bli underbart! Bara att kunna stiga upp och äta frukost i underkläder (det gjorde vi iofs i Femman med) och att kunne spela musik i heeeela lägenheten.

Känns lyxigt. Känns läskigt. Känns vuxet. Känns ensamt. Väldigt läskigt och väldigt ensamt! Men mest underbart!

Tack för all hjälp idag:
Boddan, mamma, Åke, Charlotte, Enya, Måns, Thomas och Ingrid - vilket gäng, vilken träningsvärk ni kommer att få som tack:)