Therese Ahlberg

Vägen dit var väldigt spännande. Det började med att jag åkte ner till Skåne för första intervjun precis innan midsommar. Då sa de " vi har redan tre personer som vi vill gå vidare med - men du får väl övertyga oss".  Intervjun gick bra och personkemin var gnistrande. Jag gick därifrån med en skön känsla i kroppen men känslan byttes snabbt ut mot nervositet då jag insåg hur mycket jag verkligen ville ha detta jobbet. Jag vågade aldrig drömma om att jag skulle få komma på en andra intervju. Men samtalet kom... De ville göra ett persontest via internet för att utvärdera min personlighet. Läskigt till tusen - men det gäller att bara svara ärligt. Jag fick en genomgång av mina svar och ett besked om att de skulle höra av sig igen. 

Veckan innan flytten till Malmö kom samtal nummer två "Ni är två kvar - vi vill träffa dig igen". 

På den tredje intervjun hade jag mammas finskor på mig (och därav skoskav), en välorganiserad portfolio och väldigt många fjärilar i magen. Väl på plats fick jag träffa alla involverade personer; blev intervjuad igen och fick argumentera för varför jag ville arbeta på Alfa Laval. Jag pratade om namnet Alfa Laval, det internationella klimatet, arbetsuppgifterna, möjlighet till utveckling, m.m. Jag ville ju så gärna. 

Efter utfrågningen sa min blivande chef "Låt oss prata praktiska detaljer: När kan du börja arbeta och vad vill du ha i lön?". Jag sa en summa som jag visste att jag var värd och då svarar min blivande chef "Vi vill ge dig mer än så". Lyckotjut inombords - lite svalare på utsidan "Vad trevligt!" sa jag. 

Hade jag kunnat hade jag hjulat så fort jag kom utanför byggnaden och hade jag inte haft skoskav hade jag sprungit till bussen så att jag hade kunnat jubla i fred. Nu blev det istället bara ett tjohoooooooooooooo!!! Och så några blickar runtomkring för att se så att blivande arbetskamrater förhoppningsvis inte tittade ut genom fönstret just i den stunden.  

Jag hann inte ens vara arbetslös. Vilket är en himla tur då jag inte betalt a-kassa:) 

Det härliga i hela historien är att jag som haft ångest för jobb sedan i julas till slut kunde välja jobb - för jag fick det andra jobbet också, alltså det på Food Tech i Helsingborg. Jag fick det på måndagen och gick på intervju på Alfa Laval på onsdagen. Så när jag gav löneanspråk på Alfa Laval visste jag vad jag var värd. Däremot kändes det väldigt jobbigt att lämna beskedet att jag inte ville ha det andra jobbet på torsdagen. Men det var som nån klok man vid namn Alex sa "De vill de bästa för sitt företag och du ska göra det bästa för dig". Dags att sluta vara snäll i det här spelet.

Tjohooooooo!!