Therese Ahlberg

Fast riktigt så illa har det inte varit, men nästan. 

Det som gjort mig så jäkla arg är telefonbolaget 3 som jag betalt tusentals kronor till under de 4 år jag ringt med dem. För tre veckor sedan lämnade jag in min fina röda 3-mobil för att den lagt av helt. Jag kunde varken ta emot samtal eller ringa ut. Då det inte fanns en endaste lånetelefon i hela Sverige fick jag låna Åkes avlagda telefon som också var en 3-mobil vilket innebar att den funkade i en vecka, sen var det glapp i batteriet (SUCK!). Som en räddning kom Alexen ner från Eskilstuna (inte himmelen) med en 3-mobil, som han i sin tur haft problem med, som funkade. Ja, i alla fall i två dagar - sen dog batteriet och funkade inte att ladda om. 

Mycket tid har gått åt till onödiga missförstånd för att jag inte haft en fungerande telefon i sommar. Ochför att inte snacka om hur kul det har varit att gå till hotellet mittemot mig och fråga om jag får låna telefonen stup i ett. Trodde inte att jag var så beroende av mobilen, men utan fast telefon är det ju det enda sättet att hålla kontakten (förutom Facebook, msn och mail då ja). 

Så jag startade upp ett comviq-kort och fick låna Soffans telefon, men då jag redan betalar pengar för min 3-telefon och abonemang kändes det hela så onödigt. Så jag ringde 3 och frågar om jag verkligen ska betala för min telefon när jag inte kan använda den. Svaret gjorde mig arg.

MEN

idag kom det in en tjej på jobb, iklädd pikétröja med 3-logga på bröstet. Jag behandlade henne som vilken kund som helst - alltså som en prinsessa - även om den lille Bill i mig väcktes till liv. Väl vid kassan frågade jag om det är sant att alla lånetelefoner i hela Sverige är slut. Nej, svarar hon - behöver du en? En halvtimme senare kommer hon in med en lånetelefon och laddare. Det är service det! Tack Jenny! 

Och vad har jag lärt mig av detta? Jo att 3 fortfarande är skit, men att de ska vara väldigt glada för att de har en tjej som Jenny som anställd.