Therese Ahlberg

Mitt största mål när jag flyttade till Eskilstuna var att jag skulle flytta hem till Malmö så fort jag kunde. 

Jag hade bara mellanlandat i Malmö några gånger sedan studenten 2000 och mitt första äventyr med Soffan på Rhodos. Jag längtade hem fastän jag längtade bort. När jag träffade Alex var en av våra största farhågor det där med att bestämma vart vi skulle bo. Jag ville prompt flytta tillbaka till Malmö medan Alex ville flytta till Göteborg. Nu bor han här permanent. 

I ungefär en vecka har jag haft sjuk ångest över vad som händer sen när utbildning är slut, när lägenheten sägs upp, när vännerna flyttat från stan. Var ska jag ta vägen och vad ska jag jobba med? Idag föll några av bitarna på plats.

Jag träffade Johan Grufman och Sofia (Ridmans flickvän) i Västerås idag och pratade lite business. Johans första fråga, efter en massa catching up, var "vad gör du om ett år"? Det var då jag insåg att jag inte bara kan lämna Eskilstuna och alla de kontakter och bra möjligheter som finns här. För vad liksom? För att åka hem till Malmö och starta om på nytt. I och för sig så saknar jag Soffan, Jossan och Sofia så mycket att jag kan gråta ibland. För att inte tala om mamma, mormor, pappa och familjen. Men det finns tåg och det finns telefon och tacka gud, eller vem det nu är för msn och mailen!

Blev erbjuden ett spännande och kanske lönsamt förslag som jag tackade ja till. Så Eskilstuna my hate&love-stad. Jag stannar ett tag till. Och det känns skönt i magen. Och Malmö my everlasting love - jag kommer en dag jag lovar!