What a weekend

Jag är fullkomligt finito i dag. Helt slut. Och inte för att jag festat två dagar i rad. Istället för att jag fixat så att andra kan festa två dagar i rad. Denna helgen blev lite för mycket fixgöra och lite för lite ha kul själv. Med ett Klubb Gung att spela på OCH promota, en kulig överraskningsfest att gå på men inte kunna stanna på, en bankett att styra upp, en toast-masterroll att göra mitt bästa i, ett körschema som var liiiite tight, en stab på två personer beståendes av mig och Erik (och lite Alex, Hanna och Klas), och skolan, BIK BOK och högskolejobbet blev det helt enkelt för mycket. Att jag fem minuter innan Gung också fick reda på att min lilla mormor som står mig väldigt nära ligger på sjukhus gjorde inte att närvaron var den bästa. Gråten och frustrationen har varit nära till hands hela helgen. Kanske därför jag reagerat på att ingen frågat om vi behövt hjälp.

Lördag kvart över sju sprang jag hem från kåren för att duscha. Tio i åtta var jag tillbaka iklädd balkjol, svinrygg och festtop och med en överhettad puls. Gästerna vällde in fem minuter senare och som tur är blev resultat jäkligt bra. Jag tror att alla hade väldans roligt på banketten. Jag och Erik hade i alla fall kul på scen och bakom. Jag fick tre trevliga herrar vid bordet, bland annat Pelle från City, och hade kul de få stunder jag satt ner. Vi fick upp rätt folk på scen i rätt tid, gästerna skrattade, drack, åt och sjöng med oss i När vi gräver guld i USA. Kommunen gillade inredningen på scen och satte sig bekvämt i våra fåtöljer när de talade. SAIF-Anna belönade vårt engagemang med biobiljett och Maglite-ficklampa. Snällt! Det enda som inte funkade var att få ner maten, kyckling med polenta, eller med gröt som vi vid bordet döpte om sörjan till. 
 
När middagen var slut vid tolv drack jag ett glas vin och gick hem med Alex. Det fanns liksom ingen energi kvar och faktiskt var jag så besviken på så många att jag inte heller kunde festa till det. Att göra allt i sista minuten och att göra ett jobb menat för betydligt fler än två förtar liksom litegrann det roliga även om resultatet blev strålande.    

Det tråkiga är att det känns som om att det förväntades att jag skulle göra allt detta för att jag är jag. För att jag alltid vill göra det bästa ut i de minimala detaljerna, för att jag ställer upp och omprioriterar. Sätter mina egna grejer lägre ner på listan. Smickrande på ett sätt. Men jag tycker ändå att vi hade kunnat vara fler som engagerade oss denna helgen så att alla hade kunnat ha kul fredag och lördag. Även jag och Erik! 


2006-10-22 @ 19:45:21 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Anni

Det är helt okej att vara neggo på din blogg. Det är ju just din blogg. Det låter som om att vem som helst gått in i väggen med den belastningen. Ta det lugnt vännen och slit inte ut dig! Det är oftast aldrig värt att prioritera andra framför sig själv elller sin familj. Du skulle ha stannat hemma från den där klubben. Men jag förstår dig samtidigt.

2006-10-22 @ 20:08:28
Postat av: pyttianna

Synd att det blev så, att du fick göra allt och inte ha kul själv.

Hoppas din mormor mår bättre. Stor kram

2006-10-22 @ 21:16:04
URL: http://pyttianna.blogspot.com/
Postat av: jonkan

håller med om att det borde varit fler som hjälpte till! Konstigt att man ska behöva betala för att man är en duktig och ambitiös människa. Hade gärna hjälpt till om inte varit för fredriks fest. lätt att säga så här i efterhand...men du få ta mig på mitt ord:)

Jag hade ialla fall grymt kul på GUNG!! svettig som en gris!

2006-10-23 @ 08:59:17
Postat av: Till Anni, Jonk och Anna

Tack ni är söta! Bra at ni hade kul, det var ju det som var meningen. Det var gamla ELSA som skulle ställt upp, vi sa ja till att anordna banketten tillsammans. Möjligt är att jag överreagerade för att jag hade så mycket annat också, men det kändes ändå så konstigt.

2006-10-23 @ 09:05:59
Postat av: tess

Ibland är det inte så bra att vara den där människan som alltid ställer upp och alltid gör sitt yttersta. Folk ska inte ta för givet att du ställer upp på vad som helst. Säg ifrån! Det menar jag verkligen. Säg "nej" nästa gång de ber dig om någonting - då kanske folk börjar fatta att du inte alltid kan vara den som fixar allt i sista sekunden.

Det är dock synd att de ska behöva gå så långt innan människor reagerar på hur de kör med andra.

Hoppas mormor mår bättre!

KRAM

2006-10-23 @ 11:24:33
URL: http://luggkomplex.blogspot.com
Postat av: Marika

Tess du får helt enkelt lära dig att säga nej. Eller så får folk inse att du också ska ha kul. Det känns som om att det alltid är du som står bakom mixerbordet, spikar upp flyers eller något annat som man kan vara fler på. Nästa gång jag ser dig ska det vara på dansgolvet där jag vet att du trivs bäst!

2006-10-23 @ 19:59:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 0.91