Therese Ahlberg

För första gången ska jag använda min blogg för att få ut min just nu kokande ilska.

Jag är så jäkla arg att jag snart brister eller slår hårt på någon.
Efter att jag kommit hem från en intensiv helg hemma i Malmö hann jag bara komma hem med tåget, duscha, sticka till jobb, jobba, packa upp, tvätta, sova och åka iväg igen... PÅ SFS FUM i Örebro, en politisk konferens. Jag skulle vara teknisk support för MdS och "fixare". Det hette att jag absolut inte skulle köpa godis eller springa någons ärende. Jag undrade ganska länge varför jag egentligen skulle hänga med över huvud taget? Det är ju inte direkt så att jag inte har en mängd saker att göra på jobbet i Eskilstuna. Men eftersom jag sitter i styrelsen var jag tvungen att hänga med, fine! Det första som sker när vi kommer hit är att jag får reda på att jag ska vara en av tre fixare som ska springa ärende till 60 pers. På ett tidigt stadium framkom det att dessa fixare varken ses som en i gruppen eller anses vara särskilt mycket värda, och helst ska man inte prata med dem.

Jag var så arg att jag kokade första dagen. Alex likaså. Allra helst när det förväntades att jag skulle STÄDA efter att dem haft konferens första kvällen, och när killar kom fram och bad mig köpa saker till dem på bolaget. Bristningsgränsen kom igår när jag och de två andra fixarna skulle fixa vårt jävla konferensrum på Conventum. För det första låg den ena av dem och sov när vi skulle ställa iordning, bära och dona. Den andra killen kunde köra bilen, men inte så mycket mer. När vi väl kommer fram får vi fel besked om vart vi ska av och hela packningen tas ur bilen på fel ställe. Okej, fine, bara att börja om. Hittade rätt och packade om allt igen. Patrik sticker iväg med bilen och jag försöker få in alla grejerna i hissen när ett ben från blädderblocket tar emot och hela berget med grejer trillar av. I samma ögonblick går tre från E4 förbi och bara tittar på. Inte en jäkla tanke på att hjälpa till. Så jävla förnedrande. Här ska dessa kårer propagera för jämställdhet- och jämlikhet och så låter dem detta ske. Och var fan kom jag in i bilden, jag tog jobbet som Informatör och ingen jäkla pass-opp.

Eftersom jag är som jag är har jag försökt att vända detta till ngt positivt, men det är fan inget positivt i detta, förutom att jag vet att jag aldrig mer kommer agera fixare. Det är förnedrande att i alla fall 30 personer där alla är över 20 år som ätit upp den mat någon annan köpt och hämtat till dem inte ens kan ta undan efter sig själv.

Värst av allt är att jag aldrig känt mig som en del av styrelsen på Mds eftersom jag alltid ska vara sekreterare och dold bakom en skärm. I detta sammanhanget kommer jag heller aldrig få en chans att bli respekterad då jag får ta den position som är minst värd. Det hade varit helt okej om jag fått reda på förutsättningarna innan jag kom hit, för då hade jag stannat hemma. Känner mig totalt lurad. Och vill bara hem. Jävla viss person!