Therese Ahlberg

Varje gång jag åker till huvudstaden blir jag så dum. Istället för att stanna upp och ta reda på var jag ska så följer jag strömmen och hamnar vilse. Oftast händer detta när jag ska åka i den förbannade tunnelbanan. Denna gången behövde jag bara åka tunnelbana en gång, skönt! Och med mig hade jag ju guiderna Alex och Micke. Vi kom fram ganska sent till Estocolmo i fredags då vi tagit sovmorgon alla tre.


Väl framme sprang jag till närmaste Pressbyrå för att se om KIM hade kommit än, och det hade den. Min första artikel i ett betalmagazine + 2 recensioner.
Jag är faktiskt lite stolt.


Vi firade min artikel och Mickes sällskap med lunch på en grekisk restaurang. Vi drack vin till maten, very storstad. Omgivningen var randig. Efter lunchen rusade Micke iväg på jobbintervju.

Jag och Alex fikade en snabbis sedan gav vi oss ut i shoppinghavet. Jag gjorde följande iaktagelser.
1. Alex är som en tjej när han shoppar. Tittar, funderar, tänker, provar, tar lång tid på sig i provhytten och hittar något nytt att prova när han väl tagit på sig ytterkläderna igen.  
2. jag är som en kille när jag shoppar. Hittar ngt, provar det snabbt och köper det snabbt.
3. vi är en perfekt kombination - det var riktigt kul att shoppa ihop!  



Jag köpte en massa julklappar, till vännerna hemma och till mamma. Kom på vad jag ska köpa till Måns och förankrade idén hos Boddan igår, hon tyckte det var toppen. Han kommer bli såååå cool! Kan såklart inte skriva vad jag kommit på eftersom han kanske tittar här ibland. Iaf tillbaka till Stockholm. Jag försökte stå emot, men var tvungen att handla lite till mig själv också. Köpte en vrålsnygg jacka, en handväska och en nyårsklänning. Och så halvtvingade jag Alex att köpa två randiga tröjor, som är jättefina på honom.

Vid fem åkte Alex hem och jag satte mig på tunnelbanan till Maria. Fastän att jag fått precisa direktioner om hur jag skulle gå efter att jag kommit av t-banan lyckades jag ändå gå vilse. Antagligen för att jag kom upp från ett annat hål sist och gick vilse även då. Men efter mycket om och men hittade jag Maria och Fredriks place. Maria är alltså min allra bästa vän från min tid som stewardess på Crystal Harmony. Maria hade jobbat hela dagen. Hon hällde upp en drink och så var babblet igång. Och det var så skönt att prata med henne. Allra helst nu efter min olycka. Det känns som att jag kan relatera till hennes upplevelse i Thailand, även om det är två olika händelser. Vi förstod varann och konstaterade att vi var två mirakel som satt i samma soffa. Plötsligt insåg vi att vi var sena till restaurangen där Marias vänner väntade. Vi skyndade oss.




Myran, Linda, Mia och Stina satt vid vårt bord. Vi träffades första gången för två år sedan då vi delade lägenhet på Gotland och vi har träffats en del gånger sedan dess. De är inflyttade från Halmstad, iaf tre av dem, och är totalt härliga. Vi njöt, halvt sprängfärdiga, av thailändsk buffé med vin till. Efterrätten var sådär. Samtalsämnena kretsade mycket kring bebisar, giftemål och pojkvännerna. Maria berättade att hon och Fredrik är redo - och jag tror att hon kommer bli världens bästa mams. Kan tillägga att dem är 77:or och att jag fortfarande har ganska mycket distans till det där. 

Efter middagen satte vi oss på en krog runt hörnet och beställde in öl, kacklade vidare och hade kul. Vid tolv gav vi upp. Jag och Maria hade bestämt att vi inte skulle gå ut utan satsa på att umgås i stället, så vi gick hem och snackade mer. Vi bestämde oss för att planera en stor Crystal Harmony reunion i Göteborg nästa år. Fredrik hade slutat jobba sent och skulle upp tidigt dagen efter så han gick till kojs tidigt. 



På lördagmorgon åt vi frukost på stationen innan jag tog tåget tillbaka.
Stor kram till dig min Maria - du är modig!